Om det 28 sammansatta perfektet i de romanska språken. Af Johan Vising. Med det 2% sammansatta perfektet menar jag formen habui lectum, ebbi leito, hube leido, j'eus lu. Den bär vanligen helt andra namn: i italienskan hos t. ex. Buomattei. Blanc, Vockeradt, Hagberg f#frapassato perfetto; hos Paria trapassato determinato; hos Moise trapassato definito; i spanskan hos t. ex. Bello ante-pretérito; hos Wiggers och Förster 11 Plusquamperjfekt; hos Knapp Past anterior; i franskan vanligen passé (prétérit) antérieur, eller, hos tyska och skandinaviska författare, 2% pluskvamperfektet’. Att jag frångätt dessa benämningar, som alla betona en betydelse af «förförgäangenhet» (Vorvergangenheit) eller af plus quam perfectum, och att jag redan genom benämningen hänför den omhandlade tidsformen till perfektformerna, skall, hoppas jag, motiveras af följande sidor. Det finnes för öfrigt äldre och nyare föregangsmän för den benämning, som här antagits, exempelvis italienaren Fossombrone (1613), som kallar /ebbi amato ett perfekt, Spanska Akademien (nyaste upplagan af dess Gramática), som kallar denna form för pretérito perfecto compuesto, fransmännen Dubois och H. Estienne, som beteckna den såsom præteritum perfectum”. Okänd är denna tidsform i rumäniskan, nästan okänd i portugisiskan och rätoromanskan*®; från dessa språk kan här sälunda alldeles bortses. τ Själf har jag, af uteslutande praktiska skäl, användt detta namn i min kortfattade Franska språklära (1892). ? Se vidare detaljer Vising, Die realen Tempora der Vergaangenheit i litteraturförteckningarna till hvarje språk, och II, 79. 5. Se Vising, ἃ. a. I, 81; 226 f.