Om 328 sms. perf. 1 de romanska spraken. 171 Laurie, Axel Ebersen 125: | Voilà ce que m'écrivit ce cher garçon après qw'il nous eut quittés (skilsmässan skedde på hösten, och brefvet skrefs vid jultiden)’. Det angifves vidare stundom, att 2° sms. perfektet blott förbindes med enkla perfektet (= passé défini) i hufvudsatsen; så i mer eller mindre modifierad form aft. ex. Ayer, Brunot, Dubb, Vising, Olde-Gullberg-Edström, Pio-Sundby, m. fl. Äfven detta häller streck för flertalet fall, dock 6] alltid. De två från Sainte-Beuves Portraits nyss anförda exemplen visa ett annat förhällande; sä ock t. ex. Fénelon, Télémaque: Quand il eut cessé de chanter, les Phéniciens étonnés se regardaient les uns les autres (cit. af Vising, a. a. II, 80). — Cherbuliez, Le secret du précepteur 303: Une demi-heure plus tard, quand je me. fus acquitté de ma visite, le fiacre avait disparu, et 76 partis. — Brunot, La doctrine de Malherbe 524: Après qwon eut attendu quelque temps [l'architecte de génie ...|, un peu de lassitude était venue chez le travailleur. — Cherbuliez, Miss Rovel 293: Quand elle eut refermé la porte, elle venait de revoir l'enfant phénoménal. Dessutom förekommer i hufvudsatsen ej sällan 1° sammansatta perfektet, hvilket står det enkla perfektet så nära; ett exempel därpä erbjuder det frän Sainte-Beuve, Causeries I, 41 anförda stället. Utom franskan har jag endast antecknat ett par italienska exempel pä sädana förbindelser som de nyss anförda, nämligen från Giusti, i Vockeradis Lesebuch 5. 169: Quando l'ebbi finito e limato, badava a rileggerlo. — Grossi i Sundbys Letture italiane 1, 76: Dopo che le lagrime gli ebbero alquanto allegerito il cuore ... diceva, etc. (diceva dock, såsom bekant, — disse). Sasom riktigt i de vanliga (nyfranska) reglerna återstår, att 2° sms. perfektet användes i fdsbisatser; riktigt ock pä det hela, att det användes om enstaka, ej upprepade, hand- 1 Å andra sidan hindrar ingenting, att pluskvamperfektet förbinder omedelbart på hvarandra följande handlingar: Dès qw'il lavait aperçue à Vautre bout du salon, charmante, un peu pâálie, comme il lavait regardée (J. Normand i Annales politiques et littéraires 1891, i, 159 O).