174 Johan Vising: den är liktidig med hufvudsatsens; Hölder, Ayer, Rabbinowicz och äfven, ehuru mindre explicit, Diez, att den är föregäende i förhållande till hufvudsatsens. Ville man nu tydligare angifva, att bisatsens handling var föregående, hufvudsatsens efterföljande, så valde man en perfektform, som eftertryckligare angaf detta, dvs. den 38 sammansatta. Men denna får härigenom icke någon ny karakter, icke t. ex. betydelsen af omedelbart föregående. Grundlikheten med enkla perfektet kvarstår, och de båda formerna kunna konkurrera. Man jämföre med nyss anförda satsen Lorsque Ney vit, etc. följande från Maupassant, Bel-Ami 420: [Il se précipita à son tour vers l'appartement de sa fille.] Dès qu'il l'eut’ vu, il ne conserva point de doute. Med rätt sammanställer ock Lücking de båda formerna (Schulgrammatik s. 220) och Spanska Akademiens Gramática förklarar (s. 67), att preteritet /ube visto har ungefär samma betydelse som det enkla” preteritet. Pä detta sätt kom 2° sms. perfektet in i tidsbisatser och blef där kvar såsom behöfligt, under det att det i andra fall trängdes ut af konkurrerande tempora. Det finnes en mycket upplysande parallel härtill. 1 samma mån som 1° sms. perfektet blef ett preteritum, blef dess betydelse i tidsbisatser oklar, och man började, för att uttrycka en föregående handling, i dem använda en form, som bestämdare angaf tidsförhällandena, nämligen ett temps surcomposé. I en sådan sats som Ces républicains sont les mêmes qui ont perdu la République lorsqu'ils l'ont conquise kan tidsbisatsens handling lätt uppfattas såsom samtidig med hufvudsatsens; för att förekomma detta, skrifver också författaren, Scherer: Ces républicains soni les mêmes qui ont perdu la République lorsqu'ils l'ont eu conquise”. Så har denna sammansatta tidsform inkommit i ' I originalet tryckfelet οὐδέ. ? Såsom jag i Die realen Tempora 11, 98 påpekat, har själfva det i fråga om tidsförhållanden så noggranna latinet ej absolut skilt pluskvamperfektet och imperfektet i tidsbisatser. Det heter cum vidisset, audivisset, quæsivisset, men cum ex eo quæreretur. 8. Exemplet taget från R. W. L., Bidrag till belysning af språkbruket i franskan (Stockholm 1890), s. 47.