178 Johan Vising: Om 38 sms. perí. i de romanska språken. Ou ses conpaignons ot leissiez. — Villehardouin 114: Et lors fu a toz ceste parole retraite, si con l'emperere lor ot requise}. Man hbar vanligtvis förklarat detta bruk af vår tidsform därmed, att enkla perfektet under den ifrågavarande perioden hade en utsträckt användning som imperfekt och att i följd däraf den med perfektet sammansatta tidsformen vore användbar i stället för den med imperfektet sammansatta, således eut laissés för avait laissés. Men det kan sättas i fråga, huruvida i satser af här anförda kategori hjälpverbsformen eus har den själfständighet, att de speciella skiftningarna af dess användning kunna bestämma den sammansatta formens. En annan förklaring af det fornfranska pluskvamperfektiska bruket af 2° sms. perfekte® synes mig åtminstone lika mycket berättigad. Det är bekant, att i fornfranskan enkla perfektet ofta förekommer i ställningar, där sedermera pluskvamperfektet anses behöfligt. Detta beror på ett fordom vanligt framställande af förflutna händelser såsom relationslösa, aoristiska. Exempel derpâ anföras i stort antal i Die realen Tempora II, 37; så Alexis 18: D'iloc alat en Alsis la citet, Por une imagine dont il odit parler. — Roland 1390: L Arcevesques lur ocist Siglorel, L'encanteür ki ja fut en enfer (Gautiers öfversättning: avait été). — Villehardouin 42: Vint. une novele en [οδί - τ que messire Folques li bons hom ... qui parla premierement des croiz, fina et morut (Du Canges öfversättning: avoit préché... estoit décédé). Det 2° sms. perfektet fick, såsom liktydigt med det enkla, samma användning, desto hellre som det dock mera betonade redan afslutad handling. På samma gång det enkla perfektets användning för sådant ändamål upphörde, dvs. vid gränsen mellan forn- och medelfranskan, upphörde ock det 2° sms. perfektes analoga användning. 1 Flere exempel i Đie realen Temp. II, 81. Ett par spanska ex. anföras ibid. I, 149; men då de äro sällsynta undantagsfall, förbigås de här.