Förkl. ock anm. till fornnordiska lagar. 5 göres ock troligt av den omständigheten, att man även från andra håll känner, att träsk använts till liknande ändamål. Så berättar Tacitus (Germania kap. 12), att «ignavos et imbelles et corpore infames cœno ac palude, injecta super crate, mergunt». Fsv. grip i VgL. (Schlyters ed. s. 60), som förekommer i följande sammanhang: Den som sålt en träl skulle «værpþe ...ě. firi brote (— ansvara för att han icke vore behäftad med fallandesot) æn firi gripum allæn alder», har ännu icke blivit tillfredsställande tolkat. Schlyter anser, att grif här utmärker «den allmänna säkerheten, n(ämligen) såvida denna blivit störd af trälen, innan han såldes». Denna uppfattning synes mycket sökt ock föga övertygande. Då det omedelbart förut är talat om ett slag av sjukdom (fallandesot), med hänsyn till vilken säljaren skulle ikläda sig ansvar, så väntar man, att även grif skall utmärka någon sådan. Detta har ordet enligt min mening också gjort. Jag anser, att gri utgör en ga-prefigerad form till sv. dial. rid «sjukdomsanfall» (barnarier «födslovärkar», svemmeri «anfall av svindel) no. rid, «et Anfald af Sygdom eller Smerte», isl. Arí} «anfall, våldsamhet etc.» men i plur. specielt «paroxysms of pain, of fever»; jfr. ock ags. /ríð(e), hríðádl «febris», Aríðian «febricitare». Att man i isl. havt en ga-bildning till 2ríð har jag redan i Indogerm. Forsch. V. 18 påvisat, nämligen i isl. gríð «vehementia», «frantic eagerness». Detta är naturligtvis samma ord som VgL:s. gripum, som alltså, enligt min mening, avsett någon sjukdom, som yttrar sig i häftiga anfall (egentligen — «anfall», «paroxysms»); jfr. att isl. /ríð just i plur. — liksom här grifum — användes att beteckna en sjukdom. Fsv. guzziuiu i Dalalagen (Schlyter, VmL. s. 6) anser Schlyter stå för güzziwiur ock alltså betyda «gudmödrar». Av sammanhanget framgår dock, att här är frågan om både manliga ock kvinliga faddrar, varför denna uppfattning av formen är omöjlig. Brate har i Bezz. Beitr. XIII s. 41 ff. i guzzíwiu sett en