Förkl. ock anm. till fornnordiska lagar. 9 tydelsen hos det besläktade (jfr. nedan) nsv. dial. ρίκίρα å «begiva sig åstad», egentligen nog <stöta i väg». Denna uppfattning bekräftas även av den alldeles likartade betydelseutvecklingen i nsv. dial. ståterska «tiggerska», síåítare, da. stodder «fattig stackare», som också enligt min mening egentligen betytt «en som har stötande, stapplande gång»; jfr. nyno. soía «gaa med korte, stødende, stolprende skridt», ståtar, stötar «en som gaar og <stotar», samt nsv. dial. stöta, ståta «stamma» (eg. alltså «tala stötvis»). síåía «stappla, gå osäkert». I nysv. dial. betyder pjäkker' utom «löpare, tiggare» ocksà «hare» ock även denna betydelse förklaras bra ur ett ursprungligt «stötaren»; haren rör sig ju hopp- eller stötvis framåt. Betydelseutvecklingen till «a stumbling hack« hos nyisi. pjakkr har en alldeles fullständig analogi i eng. /ack, hackney, vilka ord, såsom Skeat i Etym. dict. håller för troligt, höra samman med det sv. /acka (obs. att detta — liksom síöta åvan — även betyder «stamma»). Andra sammansättningsleden i /ackney återfinnes, såsom Skeat påpekar, i eng. nag, holl. negge «liten häst». Eng. /ack(ney) skulle alltså ursprungligen betytt «jolting nag, with reference to their faltering pace». Vad etymologien på det isl. pakka «sticka, hacka» («stöta») angår, så är att observera, att ordet vid sidan av sig i isl. har ett pika av alldeles samma betydelse; även t. eks. nysv. har en dylik form picka (dial. även pekka) «slå, stöta, nagga» (1 sammanställningen ρίκία å i nsv. dial. ock «begiva sig av»; jfr. ovan). Det e, varur /a i piakka utvecklat sig, har alltså uppkommit ur ὁ (genom urgerm. a-omljud). Dessa ord höra således till den bekanta roten pÆ, som bland annat ingår i ty. picken, eng. pick, pike. Fgutn. së), Gotl.1. s. 10116-17 i om tilquemda 510, emenderar Schlyter till sina; likaledes anser han att i stället för ¢/- quemda bör insättas tilquemd. Dessa ändringar synes vara alltför våldsamma. Man torde också kunna få mening här nästan utan den ringaste émendation. Orden förekomma i följande sammanhang. Först omtalas, vad slags gengärd biskopen