14 Elis Wadstein: by every house-hold»; den andra sammansättningsleden är ett till nsv. dial. skee «(åker)stycke» ete. (anfört hos Rietz s. 583) ock det isl. skeið «οἱ vist Længdemaal, stykke, del av ngt» svarande ord; win-skeð betyder alltså egentligen «betesstycket». Stället i Dalal. vtan garð oc winskeð är alltså att översätta «utan för (hans) gårdsplan ock betestäppa». Dylika små betestäppor, varom här är fråga, har man ännu i regeln invid varje- gård, för att däri släppa småkreatur, eller dragare, som behövas då ock då vid arbetet ock därför icke kunna sändas till längre bort belägna beteshagar. Att en winskeð «betestäppa» brukade finnas inom en gārdstomt visas ock av följande uttryck i Gulatingslagen (Norges gamle love I. 9): Nu gerer hann (nämligen en prest) ser hus oc hage oc vini, pa scal biscop eigi taka hann ór setu sinni. Här motsvarar /age («inhägnad plats») ordet garð i det ovan diskuterade uttrycket ur Dalal. samt vini Dalal:s winskeð. Att hage ock vini här avse nägra mindre områden invid husen ock icke några större inhägningar (hagar) ock betesmarker är tydligt dels av det föregående gerer, som i detta senare fall icke gärna här kunnat användas, dels av den omständigheten, att ifall det varit fråga om att prästen skaffat sig ett större jordområde eller ett hemman, så borde här ett uttryck för «åker» (a/r 1. dyl.) långt hällre ha förekommit än de förekommande uttrycken /age ock vini. För övrigt känner man icke till att prästerna i Norge ursprungligen hade några boställsshemman; enligt Taranger, Den angelsaksiske kirkes indflydelse paa den norske s. 268, bodde prästen troligen å det jordstycke, som upplåtits för hans kyrka (kirkiuland 1. kirkiuiorð). Vad beträffar bildningen av detta i Gulatingslagen. uppträdande vini, så förhåller det sig till formen viz liksom 15].- fno. enge till eng, byrge till borg etc. Formen vini förekommer liksom formen vin även i ortsnamn, såsom (med bortfallet v) fno. Toðini, Skoðini (jfr. Munch, Beskriv. ov. Norge s. X. ἢ): Fgutn. wird i uttrycket t/an sakir wird, Gotlands. Addit. s. 107.18 förstår Schlyter såsom «varder», i det han om wird säger: