Förkl. ock anm. till fornnordiska lagar. 15 «legendum videtur warder». Mot denna betydliga textändring opponerar sig med skäl Säve i Gutn. urk. XXIV, men dennes förklaring, enligt vilken sakir skulle vara genit. ock wird ett subst. — «värde», är ju lika oantaglig. Stället är emellertid mycket lätt emenderat; man behöver endast läsa sa’ ir i st. f. sakir. Detta passar utmärkt i sammanhanget. Det heter nämligen, att om «okynnesfä» ästadkommer skadegörelse, sedan särskildt blivit tillsagt, att det skulle noga ses efter, «tha byti halffu maira than sak ir wird», vilket senare alltså är att tolka «dä bötes (härför) dubbelt mera än saken — käromälet — (äljes) uppskattas till» Om mälet i fråga säledes i vanliga fall skulle förklarats för t. ex. en siex oyra sak, d. v. s. ett sådant, vari en skadegörelse belades med sex öres böter, så höjdes dessa till dubbla beloppet, ifall skadan åstadkommits av kreatur, för vilkas «okynne» egaren förut erhållit varning. Mot den här givna förklaringen av wird kunde möjligen invändas, att man skulle vänta, att partic. av wirpa här skulle hetat wirt, eftersom andra värb på -r'p- i Gotlandslagen uppvisa partic. på -t- (se Söderberg, Fgutn. ljudl. s. 36). De senare formerna bero emellertid såsom bekant icke på någon ljudlig utveckling, utan på analogi, varför former med rp (i Addit. tecknat rd) bör ha kunnat fortleva vid sidan av r¢formerna. De uppvisade fallen med ἐ förskriva sig också alla från cod. A; att cod. B, i vilken det här diskuterade wird hör hemma, i detta avseende skulle fullständigt stämma med A är ävenledes icke nödvändigtvis givet. Har Schlyter rätt i, att formen forwarder, s. 65 not 11, från cod. B, skulle vara (yngre analogiskt) part. præt. av forwarda, så visar också denna, att sistnämda cod. i det ifrågavarande fallet även kunde ha -d (äldre p). »" Fsv. æng (ang), som förekommer i uttrycken: ata sæ sina til ængs (angs) standa samt sætia egħu (1. eng) til angs, har jag 1 Tidskr./ f. filol. n. r. X. 229 tolkat såsom = «hägn». Riktigheten härav framgår med full evidens, om man jämför ett av de ställen, där det ifrågavarande fsv. ordet förekommer, *med ett motsvarande stadgande i 1734 års svenska lag — näm-