28 Herman Andersson: kunnat taga kännedom om Lyttkens-Wulffs såsom appendix till Svensk Uttalsordbok bifogade ljudtabeller, i hvilka de flesta italienska spräkljuden äro inrangerade. De ofta mycket fina ljudnyanser, som här uppgifvas särskildt för vokalerna, har jag följaktligen icke på ort och ställe kunnat pröfva och taga till utgångspunkt för egna undersökningar, och anser jag mig därföre böra framställa mina iakttagelser sådana jag gjort dem utan att diskutera därifrån afvikande uppfattningar. Som redan nämndt, rör sig den följande framställningen om det bildade toskanska, särskildt det florentinska uttalet, endast undantagsvis redogöres för språkljudens behanņndling hos italienare utan för Toskana. Konsonanter. Labialer. Dessa erbjuda intet af intresse. För fullständighetens skull må antecknas förekomsten af nasal dentilabial i Anversa, trionfo, tramwai' etc., d. v. s. före oral dentilabial, således ett fall af regressiv assimilation. Italienare tro sig här uttala z2, hvilket knappt är riktigt. ty man kan lätt nog iakttaga underläppens rörelse. Däremot är det vanskligt att afgöra, huruvida i de fall, då nasalen föregås af främre vokaler med hög tungställning såsom i inviare, man har att göra med dentilabial eller icke. Frågan är föröfrigt icke af någon som hälst praktisk betydelse. Dentaler t, d, s, 2 (= tonande s), n. Med undantag af 2 ha alla dessa ljud sin fullkomliga motsvarighet i svenskan. S uttalas icke så energiskt som i franskan. Ett franskt s kan förefalla ett italienskt öra nästan som .ss eller ís” (i it. ortografi 2), hvilket väl förklaras däraf att frikativan i förbindelsen ís genom inflytande från den föregående explosivan fär en något kraftigare artikulation. Det vill synas som om 1 Fassano anger i sin parlör, Viaggio a Roma, ett annat uttal af ordet: trambai. Här har man tydligen sökt frambringa skriftens m, hvilket återigen föranledt progressiv assimilation. ? Beteckningen ís är möjligen ej fullt exakt, då väl här båda ljuden ha samma artikulationsställe, så att antingen í uttales med tungspetsen nedåt undertänderna, d. v. s. i s-läget, eller s med tungspetsen mot öfvertänderna, d. v. s. i ¢läget. Det sista bildningssättet är det af mig använda.