Den moderna italienskans ljudlära. 33 för sv. all. Skulle någon klangskilnad mellan långt och kort a förekomma, mäste den vara högst obetydlig. Anm. Vanligen antager man endast ett a-ljud för italienskan (jfr. P. Passy: Sons du Français”: 38). Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke denna regel i ett specielt fall lider undantag. Då finalt betonadt a (t. ex. i sa, là, qua, ha o. 5. v.) förlänges under frågeaccent, kan tungan något sänkas, sä att vi få ett ljud, som i det allra närmaste öfverensstämmer med det värdada uttalet af fr. påte. Med andra ord i satsen: sono passati di qua har a i qua sitt vanliga höga ljud, om satsen uttrycker ett påstående, men ett lägre och dessutom längre ljud, ifall satsen är frågande. Om det finala a i sa gäller detsamma, äfven när ordet i samtalsspråket brukas som en sorts förstärkande partikel, motsvarande svenskans Ju, nu (t. ex.: «è molto ricco, sa»). Det var egentligen uttalet af detta sa, något erinrande om svenska samtalsspråkets sa’ f. sade, som först ledde min uppmärksamhet pä saken. Ljudnyansen i sa har jag iakttagit hos ett par toskanare, men a-ljudet i de andra oxytona orden har jag endast observerat hos min florentinske lärare; det är också betydligt svårare att under ett samtal anträffa dessa i lämplig ställning än ett så ofta som sa (med nyssnämde betydelse) förekommande ord. Frågan behöfver en grundligare undersökning för att utröna, huruvida den af mig hufvudsakligen på en individs uttal observerade företeelsen har allmännare förekomst. Det tyckes förefinnas sannolikhet för att sa är, då emfasis i italienskan kan föranleda större munöppning (jfr. framställningen af ê). 0 («o aperto»). Om man från tungställningen för it. a något höjer bakre delen af tungan och därjämte rundar läpparne, uppstår it. öppet o. I förhållande till det svenska _ motsvarande ljudet har det italienska mera sänkt och tillbakadragen tungställning (jfr. sv. Otto med it. otto). Under det att franska o-ljudet i t. ex. Aomme, encore för svenska öron har en ö-haltig klang, närmar sig däremot det italienska till a. ' Verbet har väl Här ursprungligen användts som fråga, jfr. det analoga eng. you know. : Nord. tidsskr. f. filol.” 8616 række. III. 3