Den moderna italienskans ljudlära. 35 öppning. Då nu accentstyrkan kan variera, kan också vokaltimbren i samma mån något förändras. Jfr. framställningen af e och a-ljuden. Hvad muskelspänningen beträffar, synes italienskan i fråga om vokalerna liksom i fråga om konsonanterna stå på samma ståndpunkt som svenskan, d. v. s. den intager en mellanställning mellan franskan och engelskan. Kvantitet och satsaceent. I hithörande svära frågor måste jag inskränka mig till nägra antydningar. Den romanska och särskildt den italienska vokalkvantiteten har Diez sökt bestämma (Grammatik’: sidd 382—3) och J. Storm har till denna framställning gifvet en del modifikationer (Phonetische Studien II: 139 ff). Diez’ regler kunna sammanfattas sà, att kort är en vokal, när den efterföljes af konsonantgrupp (und. muta cum liquida: padre, men ă/¢o), af dubbelkonsonant (bš//o), när den förekommer som betonad ultima (verità), och då den står i obetonad stafvelse (rëdeva, men ride); i andra fall är den lång. Härtill kunna följande anmärkningar göras: 1) slutvokalen i oxytona kan äfven den förlängas, om den kommer under frågeaccent, t. ex. Chi è? Ce hā? (har ni den?) 2) likaså kan en obetonad final vokal förlängas under frågeaccent, så att den blir ungefär lika lång som tonvokalen i samma ord, t. ex.: 74 professore ὁ in casā? 3) tonvokalen i proparoxytona ord såsom prendevano, ridicolo är något kortare än i motsvarande paroxytona ss. prendeva, ridico (se Paul Passy: Les changements phonétiques sid 131). En german, som är van att associera kort vokal med lång konsonant, akte sig väl att i dylika ord förlänga konsonanten. Särskildt äro för oss svenskar att observera ord såsom grammatica, capitolo, articolo, ridicolo, hvilkas latinska motsvarigheter vi oftast uttala med långt é och #-ljud. Slutligen gör Prof. J. Storm i nämnde artikel uppmärksam pà det vigtiga förhållandet, att i italienskan kvantitetsskilnadeņ är mindre starkt framträdande än i germanska språk. Detta gäller såväl. om vokaler som konsonanter, och förklarar, hvarför ett mer energiskt uttal af kort konsonant,