Festskrift til Vilhelm Thomsen. 91 sammanhang, hvari uttrycken förekomma, och hänvisningarna till de fornisl. at vezti, at sér. Af större betydelse än isl. är likväl i detta fall svenskan, som från gammal (och delvis äfven nyare) tid har konstruktioner, hvilka fullkomligt motsvara de danska; se Söderwalls Ordbok öfver Svenska medeltidsspråket I 7, samt Syenska Akademiens nya ordbok I sp. 89. Hvardagstalets bruk af tvänne koordinerade predikat, där logiskt tankesammanhang fordrar det senare utbytt mot subordinerad infinitiv (t. ex. Værsgo og sid ned! Han har været ude og gaaet sig en tur), förklaras (s. 279) därigenom, att og och αὐ i uttalet sammanfallit till ἅ samt sålunda og kunnat inträda i st. f. at. Alldeles motsvarande förklaring har, som bekant, länge användts till samma företeelse i nysvenskan. Men denna förklaring bör sannolikt icke få gälla som tillräcklig. I det enkla, otvungna hvardagstalet har paratax afgjordt företräde framför hypotax. Sådana förbindelser som Kom (in) och ät! Kom och sätt dig (hos mig)! Gå (ut) och se efter! Gå (hem) och lägg dig! Jag tror jag går och hänger mig (Fröding 2, 42), Han satt och fiskade, Han stod och tittade på, Han har varit (ute) och spatiserat, Han sitter (inne) och pluggar, Var nu snäll och säg ingenting (mera) om den saken! Han tog och smorde opp pojken, samt otaliga andra få icke mätas med den latinska syntaxens måttstock eller vid jämförelse med det efter latinets och tyskans mönster utbildade skriftspråket dömas såsom urartningar. De sakna icke häller motstycken i äldre och naivare skrittspråk'. Hvad särskildt angår frasen Var så god och... (d. Værsgo og ...), kan erinras om det fornisl. Gør svá vel Ol. Härmed vill jag icke förneka, att parataxen stundom i ologiskhet kan gå så långt, att den tyckes gifva alldeles orimlig mening, t. ex. i det stockholmska Han höll på och föll (d. v. 5 var nära att falla). Men uppkomsten af dylika uttryck tillskrifver jag förnämligast efterbildning och öfverflyttning; den nyss såsom exempel anförda frasen grundar sig utan tvifvel på konstruktionen Han höll på (d. v. s. fortsatte, var uthållig etc.) och metade en lång stund o. d. Sammanfallandet af oc/h och atti uttalet (till ἃ) har, enligt mitt förmenande, visserligen medverkat vid dylika (0]0-giska) uttrycks uppkomst, men ej varit hufvudanledningen. På några andra ställen är jag benägen att sätta ett frågetecken, t. ex. vid påståendet (s. 260), att skær- i skærtorsdag är ett äåtergifvande af viridis (som skulle betyda «syndfri») i den latinska benämningen dies viridium; vid uppgiften (s. 273), att ' Jfr i fsv.: Gangom oc glädhiom os wt a mark i Medeltidens bibelarb. 1, 163 (anfördt i Söderwalls Ordbok). Jfr äfven nyare engelska enl. Murray Dict. 1, 317 (and 10). ? Cfr. Thuc. γί 86,41: τοὺς μὲν ᾿Αϑηναίους ὅστις μὴ βούλεται οὕτω κακῶς φρονῆσαι καὶ ὑποχειρίους ἡμῖν γενέσθαι ἐνθάδε ἐλϑόντας κτλ. Red.