92 Anmeldelse af det svenska eftt kok stryk skulle hafva uppkommit ur ett kok ris (med skämtsam dubbelmening i ris); vid förklaringen (s. 285 noten) af /yr i betydelsen «person» såsom förmedladt af det tvetydiga patron. Betydelsen af det svenska verbet gitta synes förf. (s. 287) hafva delvis missuppfattat; äfven annars visar han sig stundom en smula osäker i svenskan; Söderwalls Ordbok öfver svenska medeltidsspråket tyckes han ej hafva begagnat (jfr t. ex. behandlingen af /u/t s. 290). Rikligare hänvisningar till förf:ns föregångare hade ibland varit önskvärda. : I det stora hela kan emellertid Vilh. Andersens afhandling betecknas såsom synnerligen värdefull. Den väcker förhoppningen, att områden af betydelseläran, där man ännu går famlande i mörker eller åtminstone snubblande i skymning, inom en ej synnerligen aflägsen framtid skola ligga klart belysta}. Framställningssättet är, liksom i förf:ns tidigare skrifter, intressant och i god mening populärt. I dessa afseenden öfverträffas dock Andersens afhandling af Kr. Nyrops lilla i festskriften införda uppsats Æt afsnit af ordenes liv, s. 31—58. Men det är att märka, at Nyrops ämne är mera begränsadt, så att det kunnat få en jämförelsevis bred, af ymniga citat illustrerad utredning, samt att det till sin natur är mera pikant och lockande för allmänheten. Nyrops ämne är nämligen katakresen, d. v. s. (enligt hans egen definition): Ett ords användning i en betydelse, som står i bestämd logisk motsats till den ursprungliga, eller ock sammanställning af två eller flere till sin allmänna” betydelse oförenliga uttryck. Sin rikhaltiga, synnerligen intressanta exempelsamling hämtar förf. ej blott från danskan, utan ock från flera andra af de europeiska kulturspråken, i synnerhet de romanska språken (hvilka, som bekant, utgöra hans specialitet) och tyskan. Den första gruppen af exempel belyser genus-katakresen, särsk. sådana sammanställningar, där «sprogbrugen ugeneert gør kvinder til mænd», `t. ex. «Madam Rasmussen er kar! for sin hat». — «Men når en mand overtager en stilling, der ellers har været forbeholdt kvinden, eller på anden måde griber ind i hendes rettigheder, må han være forberedt på også at tage de spfoglige konsekvenser heraf.» °? 1 Monografier öfver särskilda frågor inom semasiologien torde helst böra utföras af personer, som samtidigt sysselsätta sig med språkets historiskt-lexikaliska behandling: härigenom kunde monografien erhålla rikligare material för det enskilda ordets (eller frasens) historia, lexikografen större öfverblick öfver likartade förhållanden inom språket. ? Tydligare än «allmänna» vore kanske: «ursprungligare och ännu kvarlefvande». 8. Hithörande frågor äro på ett mera uttömmande sätt behandlade af E. H. Tegnér i skriften «Om genus i svenskan», hvilken tyckes hafva