Festskrift til Vilhelm Thomsen. 93 Förf. visar därnäst med exempel från ämnes-katakresen (dryckeshorn af guld, träben af aluminium, fläder-te; jfr kött-te), att katakres är ett särskildt slags betydelseutvidgning, i det man t. ex. (såsom i de nyss anförda sammanställningarna) låter ämnesnamnet beteckna form eller användningssätt, hvari ämnet regelbundet uppträder. Ty, fortsätter han, katakres beror därpå, att man, när man brukar den nya betydelsen, icke längre tänker på den äldre, egentligare. Hur skulle man annars kunna säga «far väl!» till den, som stannar hemma?* Förf:ns anmärkning (s. 47), att bestämda kardinaltal stundom användas i den obestämda betydelsen «många», kan ytterligare exemplifieras af det svenska allittererade och skämtsamma ordet femtonfiffig (jfr barnvisan «Nisse var en konstiger man, Femton konster kunde han» etc.) och det likaledes skämtande «efter sju sorger och átta bedröfvelser»? — för att ej tala om åtskilliga svordomar. Exempel på tal-katakres har svenskan i uttryck sådana som: «AHalfoan bör vara lika stor som /e/an», och: «De Aderton [ἃ. v. s. Svenska Akademien| välja i dag ny ledamot efter aflidne N. N.», ehuru ledamöterna vid valet ej kunna vara flere (men väl färre) än 17. Den, som ej godkänner dylika uttryck, kan måhända själf råka tala om sin semesíer på tíre veckor; ty så snart det gäller utländska, till sin egentliga betydelse mindre genomskinliga ord, kan katakres lättare uppkomma och få passera utan anstöt. Vidare påpekar förf. bland annat äfven färgkatakres (jfr i sv.: «Den sjukes Žvoitöga är gult», eller «rödt»; «Både de röda och de svarta vinbären äro ännu alldeles gröna»), katakres af ortnamn (jfr i sv.: svensk schweitzerost, Eslöfs pilsner), konstkatakres eller s. k. oxymoron (jfr den svenska gåtan: «Hvad är det, som δέ{7 i går och var i morgon?») och slutligen den kuriösa katakres, som brukas i danska titlar, då t. ex. «en fredelig distriktslæge kan kaldes virkelig krigsråd»; härtill hafva vi visserligen icke motstycken i Sverige, men äfven vårt språk varit obekant för Nyrop. — Se här ytterligare ett par svenska exempel! En skånsk bonde, som varit anställd vid järnvägsbyggnad i nordameri- . kanska västern, yttrade nvligen på fullt allvar till mig: «Aineserna ä för klena till järnvägsarbetare, men de ä'’ utmärkta ἐπ 67 5001 och barnpigor.» Prof. Söderwall har meddelat mig, att i hans barndom på landsbygden i Halland en man, som födde sig med att tillverka väfnader, utan πᾶσοί slags förlöjligande kallades «väfvesa» (d. v. s. väfverska); yrket sköttes näml. i regeln af kvinnor. 1 Den svenska skämtsägnen har tillvaratagit en liten flickas klagan : «Mamma, katten skrapar pà dörren och är inte människa att komma in!» — Våra nystafvare anse den officiella rättstafningen vara dålig; J. A. Lundell har, anmärkt katakresen och velat i stället införa benämningen «i//stafning»'. ? Kan ej sist anförda fras härleda sig från något tyskt allittererande uttryck, somzinnehāållit orden «sieben sorgen»? Jfr t. siebensachen.