C. Jørgensen: Til Platons Apologi. 103 veterligen ingenting gjort, som förtjäner att brännmärka honom för evärdelig tid såsom «drummel», «lymmel», ej heller vet man, att han varit af den statur, att hans namn kunde beteckna en «stor, grof karl» — dessa betydelser äro nämligen de vanliga i det moderna /aban. Äfven andra etyma ha försökts, såsom det tyska /abben «hänga slappt»; och en sammanställning eller «sammenfald» däraf med bibelns Laban föreslås just i här anmälda Festskrift, s. 298, af Vilh. Andersen. Mera tillfredsställande är verkligen Cand. Triers etymologi: namnet Laban, som i en fransk chanson de geste, Destruction de Rome, gifves åt en saracenhöfding. Från franskan har det gått in i engelskan (Sowdone of Babylone, m. ἢ. texter), därifrån till tyskan och till skandinaviska språk. Betydelseöfvergången från saracenhöfding till «stor, grof karl», «drummel», «lymmel» är lätt tänkbar. Detta namn Zaħban har en förhistoria, som är intressant nog. Vid dess sida står i Destruction de Rome äfven Balan, som återfinnes i äldre dikter och är ursprungligare. Men i Destruction de Rome har Balan fått titeln /i admirals (d'Espagne), sà att initialerna af titeln | namnet /. a. b., eller med slutändelsen tillaggd /abðan, bilda ett uttryck, som af en kopist uppfattats som det sannskyldiga namnet. ; Som biprodukt af Cand. Triers undersökning är vunnet, att den mycket omtvistade Destruction de Rome synes ha en annan och äldre källa än den besläktade Fierabras, och att den består af två delar, en äldre kärna och en yngre till- och omdiktning. Johan Vising. Til Platons Apologi. Pag. 22 a (Kap. 7): «Jeg maa skildre Eder», siger Sokrates, «min Vandring fra den ene til den anden, som om det var virkelige Strabadser, jeg underkastede mig, — for at faa Orakelsvaret gendrevet». Saaledes ventede man Sætningen fuldført; det var virkelig Hensigten med Sokrates’s Vandring at faa Oraklet gendrevet. Men de overleverede Ord betyde snarest det modsatte: ἵνα μοι καὶ ἀνέλεγκτος ἣ μαντεία γένοιτο (for at 0. skulde blive uigendrevet af mig). For at bøde herpaa har Stephanus og Madvig: tilføjet μή foran μοὶ (forat O. ikke skulde blive uigendrevet). I Prof. Gertz’s udmærkêède Oversættelse fremtræder en ganske forskellig (ogsaa af andre antagen) Tydning af Stedet: «for saa til sidst dog ikke at faa O. gendrevet», en sindrig og tiltalende Vending i Tanken, men som dog synes at ligge temmelig fjærnt fra den i Græsken klart udtalte Hen-