a a A ΣΝ Holger Pedersen: Anm. af Hist. Gramm. d. lat. Sprache. I 1. 65 candidum Soracte 0. s. v.) är en stämningsbild från ett vinterbesök hos en vän på den romerska campagnen. De svårigheter, som denna uppfattning framkallar vid förklaringen af enskilda ställen, äro emellertid ej fullt lösta af Friedrich. A andra sidan kan visserligen ej heller Kiessling sägas hafva fullständigt lyckats med sin imitations- och kontaminationsteori (Jfr. Philol. Unters. y. Kiessling u. Wilamowitz, 2. häftet). Men bristen på helgjutenhet samt motsägelserna i flera horatianska oder vittna mot åsikten att dessa oder äro ursprungliga uttryck af hvad skalden själf upplefvat eller känt; de låta däremot förklara sig, om man antager en sammansmältning af grekiskt och romerskt, lånadt och eget. Och somliga af dessa carmina innehålla en frisk naivetet, hvilken kommer såsom en fläkt från den gamla äoliska lyriken, men som föga stämmer med Horatii egen tid. Jag erinrar exempelvis om Ο. I. 23 Vitas hinnuleo me similis Chloe o0. 8. v. och C. II. 5 Nondum subacta ferre iugum valet cervice o.s. Υ. Ofverensstämmelsen mellan vissa grekiska fragment och Horatianska verser förklaras af Friedrich sid. 48 så, att Horatius, «liksom Göthe» mest i begynnelsemotiv lånat af föregångare. Men äfven i fortsättningen och slutet af Horatianska skaldestycken röjer sig beroende af grekiska förebilder. T. ex. /nterfusa nitentes vites aequora Cycladas i slutet af C. I. 14 vore föga på sin plats i romersk originalpoesi, men väl i ett carmen af Alcaeus, från hvilken början af detta stycke bevisligen är hemtad. Textförklaringarna äro till större delen gjorda med fin iakttagelse och glänsande skarpsinne. Friedrich har därigenom dels lemnat viktiga stöd och större utredning åt förut framställda förklaringar dels själf gifvit nya bidrag till en djupare och klarare uppfattning af en poet som synes så lätt och dock är så svår. Lund. C.M. Z. Historische Grammatik der lateinischen Sprache. Bearbeitet von H. Blase, G. Landgraf, J. H. Schmalz, Fr. Stolz, Jos. Thüssing, C. Wagener und A. Weinhold. Ersten Bandes erste Hälfte: Einleitung und Lautlehre. Von Ar. Stols. Leipzig 1894, Teubner. XII -| 364 S. Das vorliegende Buch wird (unter Berufung auf von der Gabelentz) mit einer Erörterung über äussere und innere Sprachgeschichte eingeleitet. Wenn man diese Terminologie annehmen will, muss die äussere Sprachgeschichte die Schicksale umfassen, welche die Sprache als Ganzes durchlebt hat: von wem und wo wurde sie gesprochen, mit welchen Sprachen musste sie konkur- Nord. tidsskr. f. filol. 3die række. IV. 9