Förkl. ock anm. till fornnordiska lagar. 23 *skunka även betytt «manligt klädesplagg», eftersom vid adoptering fordom även den formaliteten användes — ock detta var sannolikt det ursprungliga — att adoptanden placerades under (adoptiv)moderns kjortel (jfr hos Grimm, anf. arb. s. 160), varifrån han så framtogs, liksom komme han värkligen, såsom ett hennes eget köttsliga barn, ur hennes sköt. Fsv. væra a. I VgL. PB. 14 stadgas, att egaren till en bortstulen häst skall för tillvaratagandet av densamme betala «tva öræ firi hæst at vnningia laghum æn han steþer han utan haraz ok öre en han innan hæræz lösir ok eigh ΡΥ meræ at flere se an en maþær a.» Schlyter översätter (se hans glossar 5. 2 sp. 1) det här spärrade stycket: «att flere egare hava del i (det stulna)». Noreen fattar (i Altschwed. leseb. s. 117) a såsom præs. av egha ock stående såsom en relativsats: «(welcher das pferd) besitzt», samt får således samma innehåll som Schlyter. Dessa översättningar giva dock ingen god mening, då man icke inser, varför det skulle falla någon in att begära större ersättning, därför att det funnes flere egare til hästen; dessutom förefaller det osannolikt, att eganderätten til en häst så ofta skulle varit fördelad på flere personer, att ett särskilt lagstadgande för ett dylikt fall skulle varit behövligt. Om det däremot här icke är fråga om flere egare, utan i stället om flere tillvaratagare — man bör ju ur det föregäende kunna supplera lika väl det ena som det andra — förstår man, varför det kunde ifrågasättas större ersättning. Besväret med tillvaratagandet har ju i detta fall varit större, än om det härtill endast behövts en enda man. Jag tror också, att stället är att tolka i dylik riktning- Antingen kan vid a vara att underförstå, icke såsom Schlyter menar «hästen», utan istället det förut omnämda «unningialagh». Översättningen blir då: «i det fall att det är flere än en [man] om (hittelönen)». Men då det icke är uppvisat, att væra a, såsom Schlyter antar, värkligen kan betyda «vara med om, ha del i», bör kanske stället fattas på följande sätt. Fsv. væra a bör nämligen liksom det isl. vera á ha kunnat betyda «være forhaanden» (jfr Fritzner”).