A. B. Drachmann: Anm. af Aeschylus, ed. Wecklein. 77 mellan handskrifterna och redogörelse för ortografien. I dessa tre utförligt behandlade kapitel inflätas mångfaldiga bidrag till Italiens lärdomshistoria, hufvudsakligen af bibliografisk och biografisk natur; så gifvas där elementerna till en korrekt biografi af Corbinelli, den som först lät trycka De Vulgari Eloquentia. Den därpå följande texten, som är med största omsorg och skarpsinnighet fastställd, beledsagas af rikhaltiga noter. De äro ju egentligen af textkritisk natur; men under diskussionen af de tvifvelaktiga läsarterna och beriktigandet af föregångares, särskildt Corbinellis, Trissinos, Fraticellis, Wittes, Prompts uppfattningar komma så många värdefulla upplysningar i dagen, att noterna i ej ringa mån ersätta en språklig och saklig kommentar. Den debut, som det italienska Dantesällskapet med denna publikation gör på Danteeditionernas område, är således utomordentligt lyckad, så som detta ju ej kunde vara annat, då sällskapet företräddes af professor Rajna. Hvarje vän af Italiens litteratur och dess störste bärare önskar af allt hjärta, att sällskapets öfriga editioner måtte snart följa den första i spåren och blifva den värdiga. Johan Vising. Aeschyli fabulae. Cum lectionibus et scholiis codicis Medicei et in Agamemnonem codicis Florentini ab Hieronymo Viífe//i denuo collatis ed. N. Wecklein. Pars I & II. Berlin 1885, Calvary. XVI -+ 677 og 394 S. Denne Anmeldelse, hvis nærmeste Foranledning er Udgivelsen af nogle Supplementer til Weckleins Æschylusudgave for et Aarstid siden, kommer saa længe efter Udgavens væsentligste Partier, at Dommen over denne forlængst er fældet. Det kan da kun blive Opgaven kort at formulere denne Dom med Henvisning til den andetsteds og af Andre givne Begrundelse, til Oplysning for dem der vil benytte Bogen uden at kjende de sidste Aars Arbeider over Æschylus. Efter en kort Fortale, hvori Grundsætningerne for Udgaven fremstilles og de benyttede Hdss. opregnes og beskrives, følger Texten med Mediceerhaandskriftets Scholier og Læsemaader; dernæst Fragmenterne med udførlig Kildeangivelse; endelig, i 2den Deel, en Opregning af samtlige Conjecturer til Æschylus, paa de faa nær, der er optagne i Texten eller meddelte i Apparatet under den. Udgavens Betydning ligger fremfor alt i den nye Collation af cod. M(ediceus). Vel kjendtes dette Hds. tidligere, deels gjennem Dindorfs Collationer, deels gjennem Merkels Gjengivelse; men