C. M. Zander: Anm. af Lindsay, Latin Textual Emendation. 177 W. M. Lindsay, An Introduction to Latin Textual Emendation, based on the text of Plantus. London 1896, Macmillan & Co: XII -Π .181»ν. Lindsay’s arbete är närmast att betrakta såsom en paleografisk inledning till studiet af Plautus och såsom sådan särdeles nyttig och innehållsrik. De af Lindsay i hans broschyr «On the Palatine Text of Plautus» framställda åsikterna rörande de palatinska handskrifternas förhållande till sin arketypus och hans skarpsinniga, men i alla enskildheter svårligen bevisliga förmodande angående radantal m. m. i förutgående handskr., återfinna vi äfven här, i allmänhet framställda som fakta. Emellertid har Lindsay nu tillagt ett försiktigt «perhaps», då han p. 7 yttrar: «this part» (= de första åtta lustspelen) «of B was corrected from a much better MS., perhaps the archetype itself». Föröfrigt är det mycket möjligt att Lindsay har rätt i denna förmodan. Det paleografiska materialet är också hemtadt hufvudsakligen från Plautus’; och vid anförandet af exempel på korruptel har L. ofta till deras emendation framställt förslag af hvilka några äro icke oäfna, andra däremot synas mindre antagliga. Så i p. 62 fatter L. såsom glossem orden ad prandium i Capt. 479 «Salvete» inquam, «quo imus una», inquam, «ad prandium?» Men orden «ad prandium» kunna icke undvaras i parasitens fråga. Ty denna fråga betyder: «Hvem bjuder på frukost i dag?» Och att parasiten går rakt på saken, visar fortsättningen i v. 480 «Quis ait hoc? aut quis profitetur?» Alldenstund något för meterns skull måste tagas bort, är det alltså bättre att med Schoell i Capt. 479 utesluta det öfverflödiga una. Men utrymmet tillåter mig ej utförligt ingå på dessa Lindsay’s emendationer. Jag vill därför blott nämna ett par sådana försök med transposition. Intet medel att förbättra Plauti text är så missbrukadt som transposition. Och Lindsay har själf i Class. Review X (1896) p. 333 i kritiken af Leos senaste upplaga med rätta framhållit det betänkliga i att mot handskrifternas consensus omkasta ordföljden utan särdeles starka skäl. Desto mera är det egnadt att väcka undran att L. här i sin Introduction p. 31 f. så vidsträckt och utan alla förbehåll rekommenderar transposition såsom medel för textförbättring. Själf tyckes han ock gå väl ' Atskilligt är äfven hemtadt från Nonius, hvilkens MS Lindsay också själf studerat, och för sin uppfattning af förhållandet mellan dessa har han lemnat redogörelse nyligen i Philologus. Det ser ut som om L. ämnade upptaga det arbete för utgifvandet af Nonius från hvilket Nettleship och Onions äro bortryckte af en förtidig död. Äfven af Plautus-MSS synes Lindsay, åtminstone endels, äga autopsi. Jfr. Lindsay i Classical Review X 319 ff. och 330 ff. samt den nämnda skriften om recensio palatina. Nord. tidsskr. f. filol. 3die række, V. 12