Lindsay, Latin Textual Emendation. 179 rörande egendomligheter i handskrifter, från hvilka behandlade ställen tänkas härstamma. Sålunda sluter Lindsay p. 103 af Truc. 583 acaque B att i «archetypus» (hvilken af L. antages hafva varit skrifven i karolingiska minuskler) stått acaq; och att detta varit en sammandragning för at beteckna acceptaque;, af Mil. 1335 naut ace sluter L. att i «archetypus» stått nauta ce och att detta ce betydt cave. Antagandena af dessa förkortningar äga mig veterligen intet stöd i verkligheten. Äfven m. afs. på ursprungliga plautinska former möta stundom antaganden af tvifvelaktig natur; t. ex. p. 3 och 21 att opos sit Stich. 573 B är en kvarlefva af Plauti egen stafnirg; detta är föga troligt, ty med undantag af -vos är ändelsen -òs undanträngd af -us i alla inskrifter trån och med början af VI årh. e, stadens grundläggning och inom senare hälften af detta århundrade infaller Plauti författarskap åtminstone till största delen. Likasom det osäkra i Lindsays bok är blandadt med det säkra, det osannolika med det troliga, är ock det vanliga ofta undanskymdt och så att säga inbäddadt i en mängd iakttagelser af enstaka företeelser. Därigenom blifver det nog ej så lätt för en nybörjare att i Lindsays sakrika framställning urskilja de säkra hufvuddragen af textkritikens fundament. Men denna olägenhet aťhjälpes till en stor del af bokens klara disposition och rediga sammanhang. Kapitalhandskrifters företeelser synas vara något knapphändigt behandlade i jämförelse med minuskelhandskrifterna. Till en del kan detta visserligen rättfärdigas af naturliga skäl. Lindsay har också gifvit en rik samling af bokstafsförbytningar både i kapital- och minuskelskrift. Dessa företeelser hade emellertid blifvit för nybörjaren mera begripliga om de fått en paleografisk framställning af samma art som t. ex. Gardthausens i hans Praefatio till Ammianus Marcellinus sid XII ff. Men detta skulle kanske hafva fördyrat boken. Utom egna iakttagelser — på hvilka L:s arbete hufvudsakligen är bygdt — har Lindsay hemtat stoff ur Madvigs Advyersaria critica — hvilket arbete väl alltid kommer att intaga hedersplatsen på detta område — Ribbecks Prolegomena till Vergilius och Kellers Epilegomena till Horatius m. fi. Det hade varit till båtnad för Lindsays framställning om han äfven haft kännedom om Gertz’ innehållsrika Index posterior i hans kritiska edition af Senecas «dialoger» sidd. 423 ff. Därur hade nämligen L. kunnat fylla en och annan lucka i sin framställning. Sålunda saknas hos L. i kapitlet om insertio omnämnandet af bokstäfver inskjutna så att man ej kan tala om dittografi, t. ex. Sen. dial. p. 177. 28 Gertz laceratos A: lacertos Gertz. Sådana fall saknas ingalunda hos Plautus. Så har cod. C i Merc. pr. 43 Rex ezxultatum för Res ezulatum; hvilket ställe dessutom gifver exempel på en annan företeelse, som Lindsay 12"