Johan Vising: Qui-vive. 157 Årsagssætningen er mig ubegribelig, medmindre man måske vilde urgere stabat med betydningen: blev stående, holdt stand; langt sandsynligere forekommer det mig, at Livius istedenfor quod har skrevet cui. I så fald kommer ordene i § 9: /gitur, circumfusis undique hostibus, alii super alios cadentes, obstinate moriebantur som en naturlig fortsættelse. Qui-vive o. d. i franskan. Af Johan Vising. I det egendomliga uttrycket qui-vive (så skrifves det af Dictionnaire de l’Académie, som dock anför skrifningen qut vive? såsom vanligare) har man ofta velat se en irrealitetskonjunktiv. Man har likställt det med det latinska guis neget? o. à., men dels finnes i allmänhet icke någon fransk motsvarighet till denna latinska konjunktiv!, dels kan sådan motsvarighet absolut icke finnas i det direkta, på gifna förhållanden syftande spörsmålet qui vive. Man har velat tolka gui såsom si quelqu'un, enligt ett vanligt fornfranskt språkbruk. Chassang, denna tolknings upphofsman, sammanställer t. ex. AHalte-là, qui vive (lat. si quis vivat, Grammaire, s. 290). Men denna sammanställning är ej vanlig; jag har aldrig anträffat den; qui-vive förekommer i alla de fall, där jag sett det, oberoende. Stier har nyligen i sin Französische Syntax (s. 114) tolkat qui-vive såsom förkortning för qui est-ce qui vive?, där konjunktiven skulle vara motiverad af relativsatsens beroende af en frågesats. Men dels förekommer aldrig denna af Stier antagna längre form, dels är konjunktiven i sådan förbindelse språkvidrig. Därom får man för äldre tider tillräckligt besked i A. Schulzes Der alifranzösische direkte Fragesatz (1888) s. 92 ff., där t. ex. Qui est ce qui ce fait? sättes i motsats mot Xi est ki resteir puist a sa volenteit? med helt annan betydelse (och äfven annan form, i det ce fattas). ! Ki ne sachet ke Us est terre de paiens? Job 299, 8, är öfversättning och efterbildning af latinet; se Striebeler, Der Subjonctif in den verkürzten Sätzen des Französischen (1895), s. 21.