Qui-vive o. d. i franskan. 159 Då det förhåller sig så, förstår man ock, att uttrycket guivive bildades tämligen sent. Plattners exempel är från Sullys och Ligans tid, således slutet af 1500-talet, Clédats från midten af 1600-talet. Littré har endast ett gammalt exempel på q¢quivive, från d'Aubigné, början af 1600-talet. Det äldsta exempel, jag funnit, är från år 1495 i Mémoires de Guillaume de Villeneuve, s. 395 af Nouvelle Collection des Mémoires pour servir à lVhistoire de France, IV. Där ropas från en [italiensk] galèr Qui vive, qui vive! «οὖ ceux des naux respondirent: Saint George et Frerre, Frerre». I förra hälften af 1500-talet finner jag exempel hos Montluc och Guillaume du Bellay; se samma kollektion VII 25, 168, V 218. Det första exemplet är upplysande, ty det åtföljes af «Je luy respondi Æspagne. Le cry n'estoit pas Espagne, mais Impery; pourquoy il nous tira sans rien toucher», I exemplet V 218 ropa soldaterna om hvart annat Qui- va là och Qui vive! mot de anstormande fienderna. Själfva den optativa konjunktiven vive (le roi!), som ligger till grund för qui-vive, synes ej vara synnerligen gammal. Littré har intet exempel därpå från fornfransk tid. Ursprungligen ropade man t. ex. Montjoie (Roland, ännu 1450 hos Olivier de la Marche) eller Dieus aïe (Wace) eller Notre Dame, Auçoirre! Saint Jorge, Navare! Nostre Dame, Claiekin! (Froissart, skildringen af slaget vid Cocherel). Först vid början af 1400-talet finner jag t. ex. Vive Bourgongne! (Mémoires de Pierre de Fény ofvannämnda kollektion I!I 405), Viwe le bon Duc de Bourgogne (ib., s. 411), ο. s. v. hvilket sedan blir vanligt. Men i södern var detta utrop tidigare brukligt; i gamla italienska krönikor, t. ex, Villanis, förekommer oupphörligen Viva lo Imperador! o. d. I den provensalska Vida de St. Honorat (slutet af 1200-talet) finnes Vive saint Honorat!, citeradt i Raynouards Zexigue, där ännu ett dylikt uttryck anföres (från hvad tid?). Troligen har från Södern detta utrop kommit, i relativt sen tid, till Nordfrankrike. Till än nordligare länder kom motsvarande utrop vida senare: es Zebe! i tyskan synes enligt Grimms Wörterbuch vara föga äldre än förra århundradet; det omnämnes först af grammatikern Kirsch i början af 1700-talet. Längre tillbaka använde man i Tyskland, liksom i Sverige, vivat, hvilket icke är något klassiskt latin, utan måhända till och med myntadt på ett modernspråkligt viva eller vive. I detta sammanhang må erinras, att den bedyrande formeln