176 Adolf Noreen: Anm. af såsom vetenskapen om talspråkets fysiska (närmare bestämdt akustiska, anatomiska och fysiologiska) förutsättningar. Den har sålunda att redogöra för den fysiska beskaffenheten af såväl de ljud, hvilka — i motsats till många andra — användas i språkligt syfte, som ock af de mänskliga apparater, medelst hvilka dessa ljud frambringas (talorganerna) och uppfattas (hörselorganen *), samt ändtligen af de processer (den s. k. artikulationen), genom hvilka man medelst talorganerna frambringar nämda ljud. Förhållandet mellan fonologi och fonetik är alldeles detsamma som mellan den del af granmatiken, som heter sem(asi)ologi (eller betydelselära) och en annan af språkvetenskapens allra viktigaste hjälpvetenskaper: språkfilosofien. Under det att semologien? är den del af grammatiken, som redogör för talspråkets psykiska material, språkföreställningarna (<«betydelserna» och betydelsekategorierna), och detta från rent språklig synpunkt, d. v. s. såvidt detta material utgör en ingrediens i språklifvet, meddelas i och genom språkljud, så är däremot språkfilosofien en rent filosofisk disciplin, vetenskapen om talspråkets psykiska (närmare bestämdt psykologiska, etnologiska och sociologiska) förutsättningar. Vill man i likhet med förf. (s. 1) kalla fonetiken en «grænsevidenskab», så kan man ju gärna få göra det. Men märkas bör, att detta uttryck har en helt annan innebörd i fråga om fonologi än i fråga om fonetik (i den af mig definierade betydelsen). Fonologien är en gränsvetenskap i den — oegentliga — meningen, att den, ehuru fallande helt och hållet inom språkvetenskapen, dock utgör den del däraf som gränsar åt det naturvetenskapliga hållet (liksom semologien åt det filosofiska hållet, under det att morfologien är språkvetenskapens centrala del). Fonetiken åter är en gränsvetenskap i den meningen, att den faller vid gränsen af flera själfständiga vetenskaper (akustik, anatomi och fysiologi) och omfattar delar af dem alla. Men på grund häraf synes den lämpligast böra kännetecknas som en «blandvetenskap». Snarast synes mig uttrycket gränsvetenskap tillämpligt på sådana 1 Intressant skall bli att se, i hvad mån förf. kommer att i fortsättningen af sitt arbete egna uppmärksamhet åt denna hittills så oskäligt försummade del af fonetiken. Om han, såsom jag befarar, kommer att i likhet med andra författare af fonetiska läroböcker synda härutinnan, så kan han visserligen med skäl urskulda sig med bristen på nödiga förarbeten af kompetenta specialister. Men att detta förhällande icke kan utan största men för vetenskapen längre få fortfara, har på ett öfvertygande sätt framhållits af Pipping (Zeitschrift für französische sprache und literatur XV, 164 ff. och Uber die theorie der vocale, 5. 12 ff). I alla händelser har en fonetiker icke rätt att vara okunnig om denna lucka i hans vetenskap, än mindre rätt att låtsas som om den icke funnes. ? Jag föredrager — på grund af parallelismen med fonologi och morfologi såsom termer för grammatikens båda öfriga hufvuddelar — formen semologi framför det längsläpigare semasiologi.