178 S. Sørensen: Anm. af Men att man af den omständigheten, att det icke vunnit terräng utom Sverge och Finland, skulle kunna sluta, att det för andra språk än svenskan vore mindre lämpligt, vågar jag på grund af egen erfarenhet bestrida. Och då det visat sig högst användbart för skånskan, har man anledning misstänka, att det skulle kunna passa äfven för andra danska dialekter. Det åttonde och sista kapitlet lämnar en kort «bibliografisk vejledning». Bland arbeten, som jag här gärna hade sett upptagna, vill jag påpeka: för den allmänna fonetiken C. F. B. Björlings reelt och formellt talangfulla Klangfärger och språkljud, Stockholm 1880; för den svenska Lyttkens-Wulffs Metodiska ljudöfningar, Lund 1892, Brates innehållsrika anmälan (i Nystavaren IV, 142 ff.) af såväl detta arbete som samma förf.s Uttalsordbok, Pippings viktiga uppsats (i Nystavaren IV, 119 f.) om det bildade uttalet i Finland. : Korrekturläsningen lämnar, särskildt hvad ark 10 beträffar. ett och annat öfrigt att önska. Dock träffas inga egentligen meningsstörande tryckfel. Jag inskränker mig därför til att exempelvis påpeka s. 3814 Žan, läs han, 497 en 1. er en, 964 f daannelse 1. af dannelse, 1441 jbime 1. j'aime, 149s grövare 1. gröfre. Huru innehållsrikt än det nu utgifna häftet kan vara för den större allmänhet, för hvilken det är afsedt, så knyter sig dock de egentliga fackmännens intresse till fortsättningen af prof. J.s arbete. Ty för dem innehåller detta häfte — delvis på grund af förf.s egna föregående uppsatser i hithörande frågor — icke ` mycket nytt. Däremot äro de nog alla eniga med mig i att villigt erkänna, det nästan utan undantag allt hvad här bjudes är mycket godt. Så mycket större skäl har man därför att med glad förväntan hälsa hvad som komma skall. Uppsala, 26. jan. 1898. Adolf Noreen. H. S. Vodskov: Sjæledyrkelse og Naturdyrkelse. Bidrag til Bestemmelsen af den mytologiske Metode. Første Bind: Rig-Veda og Edda eller den komparative Mytologi. Indledning og første Bog. Kjøbenhavn 1890-97, Lehmann & Stage. CXLIX + 560 Sider. (Sluttet.) Afsnittene III—V må jeg for öjeblikket af mangel på plads lade næsten uomtalte. III (Soma) og V (Aditi) ere meget instructive; det sidste indeholder endog overordentlig fine Iagttagelser; men forf.s dogmer bringe på mange punkter forvirring, og man kan ofte ikke være ganske enig med ham. IV (Grundmodsætningen i RV.) skyldes öjensynlig senere påvirkninger; det genoptager tidligere behandlede problemer således, at