14 Lennart Kjellberg: Anm. af den gängse uppfattningen och torde derför ha bort motiveras. Det synes mig i hög grad sannolikt, att Hiller von Gärtringen (Ath. Mitth. XIX (1894) s. 37 f.) med sin datering af dessa konstnärer till början af första årh. f. Kr. träffat den rätta perioden. S. 36 talar förf. om konung Antiochos’ III af Syrien sträfvanden att genom familjeförbindelser stärka sin politiska ställning, och att han för att vinna Ptolemaiernas vänskap gaf sin med Ptolemaios Epiphanes förlofvade dotter den fruktbara del af Syrien, som kallades j κοίλη, Coelesyrien, det på dalar rika, såsom hemgift. Dock torde det vara tvifvelaktigt, om detta landskap verkligen af Antiochos afträdts till den egyptiske monarken, jmf. Polybios XXVIII 1, Mommsen Röm. Gesch. 1} 735. De uppgifter angående härarnes storlek, de stupades antal 0. s. v., som Ussing i altför ymnigt mått i betraktande af hans boks dock hufvudsakligen populära karakter lemnar, äro altför ofta i behof af en rätt grundlig sifferrevision. Så t. ex. uppgifves den romerska härs styrka, som år 191 under befäl af konsuln M’ Acilius Glabrio bröt upp mot Antiochos III och aitolerna, till 10,000 man fotfolk, 2000 ryttare och 15 elefanter, 5. 37. Livius, XXXI 14, uppger fotfolkets antal till 20,000 man. Mommsen, Röm. Gesch, I* 741 och Holm, Griech. Gesch. IV 461 uppskatta härens totalnumerär till ca. 40,000 man. Deremot öfverdrifver Ussing betydligt den härsmagt, öfver hvilken romarnes motståndare förfogade i detta krig. Att Antiochos i slaget vid Thermopylai, såsom Ussing vill göra troligt, skulle ha kommenderat öfver 100,000 man, är absolut osannolikt, då hans här vid detta tillfälle redan var starkt decimerad, jmf. Mommsen p. a. st. s. 741 f., ja enligt Livius’ fullt trovärdiga berättelse (XXXVI 15) var han romarne icke obetydligt underlägsen. Han skulle enligt denne blott lyckats samla en styrka af 10,000 man fotfolk och 500 ryttare, till hvilka slöto sig 4000 aitoler, jmf. Tivius XXX VI 16, 3. S. 38 skulle man af den af Ussing gifna namnformen Kanæ, vid hvilken plats på Mindre Asiens kust den romerska flottan hade sin station, få den föreställningen, att detta var namnet på en stad. Så är dock ej förhållandet. Detta ord är namnet på ett berg, som skrifves Kane. — Den på samma sida omtalade eröfringen af Sestos och belägringen af Abydos inträffade 190, ej såsom sammanhanget hos Ussing ger vid banden, år 19], jmf. Mommsen Röm. Gesch. I* 744. S. 41 torde den summa, som i freden med Antiochos i Sardes tillerkändes Eumenes, böra ökas från 400 till 500, eller, enligt en annan uppgift, 477 talenter. S. 49 och anm. 36 ansluter sig Ussing till den mildare åsigten angående Attalos II’ förhållande till sin svägerska, Stratonike, efter det falska ryktets om Eumenes’ död framkomst till