C. Zander: Anm. af Statii Silvae, hrsg. v. Vollmer. 149 nogle Egne blevet noget forskudt i Retning at æ; de pågældende Områder er foruden at være forsynede med den dem tilkommende Farve tillige punkterede; denne Punktering finder vi 1) i Egnen omkring København; 2) i Nordvendsyssel og Læssø, hvor den kun har Hensyn til Stillingen foran ældre dansk Æ og p, da man i andre Tilfælde har ἃ; 3) på Bornholm, hvor den også kun gælder visse Tilfælde, da der i Almindelighed optræder en dyb a- Lyd. Kortene ledsages af udførlige Forklaringer med Ordlister og nöjagtige Grænseangivelser. Teksten er i det væsentlige Marius Kristensens, Kortene Bennikes Arbejde. Vi medgiver det betydningsfulde Værk de bedste Ønsker. København, d. 15. November 1898. Holger Pedersen. P. Papinii Statii Silvarum libri. Herausgegeben und erklärt von Fr. Vollmer. Leipzig 1898, Teubner. XVI - 598 5. Det är en tämligen allmän benägenhet i våra dagar att underskatta Statii episka dikter, hvilka, med alla brister, onekligen äro betydande konstverk. Däremot öfverskattas ofta hans strödda tillfällighetsdikter. Det är att hoppas att Vollmers om sund metod och grundligt studium vittnande edition af dessa skall bidraga till ett riktigare bedömande af deras värde och en klarare uppfattning af deras innehåll. Ty Vollmers kommentar innebär ett verkligt framsteg i tolkningen af dessa rätt svåra stycken. Och i samma mån som tolkningen och förklaringen af Statii Silvae skrider framåt, få vi väl hoppas att texten mindre skall antastas af konjekturer som antingen vittna därom att poetens ord ej blifvit förstådda, hvilket ibland kan vara ursäktligt nog, eller också äro yttringar af ett ofta ganska berättigadt klander mot Statii egna vändningar. Ty just i Silvae är det Statius själf som i hög grad utmanar kritiken. Den celeritas, hvarpå Statius här gifvit lysande prof, har sin skuggsida, hvarest i synnerhet märkas två brister: upprepandet af tankar och uttryck, hvilket särskildt Hand och Kerckhoff påvisat, samt bristen på tukt och filning af stilens retoriska bombast. Hårda konstruktioner, krystade vändningar, misslyckade retoriska prydnader, dunkelhet, tyngd, svulst och mångordighet vidlåda därför ocksä dessa poetiska konstverk i vida högre grad än de sorgfälligare utarbetade episka dikterna. I forntiden har man mera beaktat dessa svagheter, såsom vi finna af det bekanta stället hos Quintilianus X 3, 17: . .. eorum vitium qui primo decurrere per