150 C. Zander: Anm. af materiam stilo quam velocissimo volunt et sequentes calorem atque impetum ex tempore scribunt: hanc silvam vocani. Quintilianus angriper hela denna genre i allmänhet, men utan tvifvel är med detta angrepp förbunden särskild hänsyftning på Statius. I vår tid har man varit mera böjd att skylla på texttraditionen. Äfven den dunkelhet, som ofta är ea följd af Statii affektation i dessa tillfällighetsdikter, hvilkas form ej fått tid att klaras och är så att säga grumlig och ojäst, äfven denna dunkelhet har vållat många onödiga emendationer: man emenderade, hvad man ej begrep. Typiske representanter för detta slags textkritik äro de lärde och skarpsinnige Markland och Baehrens. Här gör Vollmer ett angenämt afbrott. Den i det hela ej dåliga handskriftliga texttraditionen behandlas af Vollmer aktsamt. Och med en på genomgående studium af Statii stil och denna diktart grundad textförklaring lyckas Vollmer i almänhet försvara texten och eliminera en myckenhet emendationer. ἱ Denna konservativa riktning rättfärdigas just af ofvan antydda egendomligheter, hvilka för öfrigt ej tillräckligt blifvit framhållna af Vollmer i hans förtjenstfulla inledning om Statii Silvae (Vollmer synes mig sätta Silvae för högt). Ock stundom skulle jag önskat att Vollmer i textbehandlingen varit ännu mera konservativ. Så läser Vollmer III 5, 15 i texten med Wakefield rabidi (circi), däremot vill han i noterna p. 430 bibehålla handskrifternas rapidi. Rapidi torde som attribut till cirei väl kunna tolereras hos en sã tillgjord författare, hvilken älskar hypallage. För öfrigt har Statius i denna vändning på sitt vanliga sätt i tropens till det onaturliga spända djärfhet öfvertrumfat en föregångsman. Ty Ovidius kallar i Met. VI 399 Medelhafvet rapidum aequor med anledning af de rapidi aestus som finnas där; men Statius kallar circus rapidus med anledning af de ra- pidi cursus som där ila fram. — Silv. IV 4. 2 kan oras bibehållas 1 betyd. ter; cf. Vg. Aen. VIII 594 meita viarum ΞΞΞ meta itineris; hac ingressa vias qua ...pà det ofvan nämnda stället hos Statius är alltså det samma som ac regione ingressa iter qua; vi behöfva alltså ej med Vollmer ändra vzas till via. På andra ställen synes Vollmer vara alltför konservativ. Så IV 4, 36 då han bibehåller postis f. positis. Till de betänkligheter, som Vollmer själf p. 463 anför. kommer äfven den omständigheten att Statius för öfrigt väl använder synkoperade komposita repostus expostus [Theb. I 227 imposta torde väl med Barth böra ändras t. impasta], men ej det enkla postus, hvilket också latinske poeter, med undantag af Lucretius, undvikit. Ett enstaka exempel är Sil. XIII 553 hexameterslutet nec posta sub axe, hvilket rytmiskt motsvarar hexameterslutet hos Stat. Theb. V 551 eæpostus in alvo. Onskvärdt hade varit om Vollmer tidigare än de sista veckorna haft tillgång till Krohns kollation af den viktigaste handskriften