Statii Silvae, hrsg. von Vollmer. 151 cod. Matritensis!. Men en ny textkritisk upplaga af Statii Silvae vänta vi från Krohn. Vollmer, som för öfrigt behandlar texten med omsorg och äfven däråt egnat sin uppmärksamhet, har sin hufvudprestation i kommentaren. I sakligt hänseende är denna också en utmärkt prestation; äfven i det språkliga en god källa, ehuru här brister torde mera kunna anmärkas. Naturligtvis kan man äfven i den sakliga interpretationen ibland sakna något. Så hade väl i den till III 2, 61 gjorda skissen af exsecratio navigationis i poesin äfven Hesiodus och vissa Alexandrinske skalder bort nämnas och bland Statii latinske föregångare ej blott Horatius (c. I 3) utan äfven Tibullus, Propertius och Ovidius. — ΠῚ 2, 168 qua dulce nemus florentis Idumes menas palmlundar, ej såsom Vollmer vill balsambuskarne, hvilka omtalas v. 140. — I språkligt hänseende stöta åtskilliga förklaringar som gå för långt bort från det i språkbruket tillåtna. Så till III 5, 14 p. 430 «auguror . ..nur hier im Sinne von «vorhaben»». Denna förklaring är i strid mot språkbruket. Och stället kan förklaras så: FEuboicos remeare penates auguror «jag spår, att jag reser hem till Neapel». Statius anmårker med godmodigt lugn, att resan kommer nog att företagas trots hans frus betänkligheter. — III 53, 61 iam «noch» enl. Vollmer. Men ordets riktiga och vanliga betydelse kommer genast fram om vi ej såsom Vollmer förbinda ¿am med {fenet men med pulchrae: iam pulchrae (iuventae) en ungdom som redan utvecklat sig till full skönhet. Här är nämligen tal om husets unga på friare väntande dotter. — III 2, 127 är Vollmers förklaring af damnant sökt. Verbet damnare står här i betydelsen «göra någon till förlorande part», «besegra». Så äfven Silius VIII 494 ZLycios damnani hħastilibus arcus. Sammanhanget med ordets egentliga betydelse visar t. ex. Accius Arm. Iud. hos Non. 276 mator erit luctus cum me damnatum audiet — cum (pater) me (Aiacem) certamine iudicii victum esse audiet (jf. Soph. Ai. 463 f.) — IV 6, 48 nec stolidus Brontes. Stolidus betyder enl. Vollmer här <«klåpare», hvilket är mot språkbruket; och hänföres af honom äfven till 7elchines och Vulcanus, hvilket är mot sammanhanget. Sfolidus såsom epitet till Brontes erinrar om Hesiod. Theog. 140 Κύκλωπας ὑπέρβιον ἦτορ ἔχοντας, det säges med afseende på Kyklopernas ferinae mentes och betecknar det vilda mod som föga reflekterar ; jfr. Enn. Ann. 102 M. nam οἱ depugnare sues stolidi soliti sunt; 206 Stolidum genus Aeacidarum bellipotentes sunt magis quam sapientiloquentes. — V 5, 75 munera nosira rideres. Rideres ej såsom Vollmer menar, irrealis; men iterativt, samma konstruktion som t. ex. Stat. II 1, 117 Maeonium sive ille senem ... diceret... ipsi stupuere magistri. C. epigr. 1 Kollation af cod. Matritensis äfven af A. Sonter: Class. Rev. vol. XII (1898).