Ófver tvänne nybildningar hos Lucretius. Af K. J. Hidén. utraque. Bland sällsynta hos Lucretius förekommande ordformer märkes jämväl uírāque. Detta adverb, som ju ursprungligen är abl. sing. fem. gen. af motsvarande pronomen indef., användes såsom äfven andra ablativiska adverb, t. ex. Žac illa qua, egentligen med prosekutiv eller lokativ betydelse. men kan äfven fattas modalt och tolkas följaktligen: auf beiden Seiten, auf beiderlei Weise (Bockemüller), in both cases (Munro), nell’ uno e nell’ altro caso, in ambo i casi (Giussani), ἃ båda sidor, i det ena och 1 det andra fallet, i hvartdera fallet. Såsom redan Lachmann anmärkt, förekommer utraque hos Lucretius på följ. ställen”: IV 84 f. Ærgo lintea de summo cum corpore fucum Mittunt, effigias quoque debent mittere tenvis Res quaeque, ex summo quoniam iaculantur utraque, IV 272 ff. Quare etiam atque etiam minime mirarier est par, .. Aëribus binis quoniam res confit utraque; VI 510 ff. Sed vemens imber fit, ubi vementer utraque Nubila vi cumulata premuntur et impete venti. Här införde Lachmann i texten aguis i st. f. handskrifternas läsart οἱ, som dock med rätta upptagits af alla senare editorer. I hufvudsak torde Munro hafva tolkat stället riktigt; likväl hänför han οἰἀγη αι ss. attribut till οἱ. såsom synes af hans anmärkning: vi cumulata = Copia nimborum turba maiore coacta v. 504 — där coacta enligt hans åsikt är ablativ — och framför alt af hans öfversättning: by their own accumulated weight. Giussani åter vänder sig mot Munro, hvars tolkning han dock ej till fullo torde hafva förstått, och förenar utraque vi. Emellertid torde meningen ingalunda vara, såsom Giussani förmenar, ubi nubila utraque vi premuntur i. e. premuntur cumulata et premuntur impete venti, utan ubi vementer nubila cumulata utraque premuntur i. e. premuntur vi et im- ' Utraque ss. adverb finnes 6] anfördt i Georges’ Handwörterbuch‘. Hos Fr. Neue, Formenlehre der lat. Sprache® Bd. 2 p. 636 nämnas de två första af i det följ. citerade ställen. 5 Citaten äro enligt Briegers edition af Lucretius (1894).