K. J. Hidén: Öfver tvänne nybildningar hos Lucretius. 43 pete venti. Härvid kan utraque fattas lokalt — oben durch die Schwere der Schicht, unten durch Wind: Boekemiüller, men tolkas dock riktigare modalt 1. kausalt — by both causes: Munro. Beträffande användningen af ordet vis i olika betydelse — här mängd 1. massa 1. tyngd och v. 503 vis venti — må blott framhållas att Lucretius ofta använder samma ord med ringa mellanrum i olika bemärkelse; jfr. Munro II vid I 875. Utom ἃ förenämda ställen torde detta adverb utraque ännu kunna antagas å ett par ställen. I början af första boken vid skildringen af Iphigenias offrande säger Lucretius v. 81 f. Cui simul infula virgineos circum data comptus Ex utraque pari malarum parte profusast cet. Jag har redan De casuum syntaxi Lucretiana II p. 45 anfört Munros och Giussanis utläggning af detta invecklade ställe och för min egen del antagit att skalden törenat tvänne uttryckssätt i ett: ex utraque parte + ez pari malarum parte = ex utraque pari malarum parte. Emellertid kunde man väl ock fatta utraque som adverb — ἃ 1. längs hvardera sidan, ἃ 1. längs ömse sidor’, Till ordens ställning harn då bidragit skaldens sträfvan att ansluta uírague sà nära som möjligt till pari. Ett annat ställe III 306 skall nedanför behandlas. interutrasque. En ovanligare bildning än utraque är interutrasque, ett adverb som tils vidare påträffats endast hos Lucretius. På grund af dess säregna form ansåg sig Lachmann föranlåten att öfveralt införa interutraque, men senare utgifvare hafva alla godkänt handskrifternas läsart. Egentligen är interutrasque en sammansättning of inter och utrasque. Detta adverb användes af historikern Cassius Hemina — bet. beide Male enl. Georges Handw. ° — och af komediförfattaren Caecilius Statius — auf beiden Seiten ib. —, jfr. Lindsay The Latin Language p. 557. Då emellertid utrasque att döma af andra adverb å -as ss. alias foras utan tvifvel äfven användts ἃ frågan hvart?, har interutrasque förmodligen egentligen betydt: emellan åt hvardera sidan Ἰ. riktningen, (från hvardera sidan betraktadt,) d. v. s. däremellan, midt emellan, zwischen beiden hin 1, durch: Georges ib. ' Här må nämnas att hos Lucretius u i utraque äfvensom i interutrasque alltid är kort utom å detta ställe, men däremot oftast långt i uterque och utrimque.