K. J. Hidén: μὸν μῶν: Hos Lucretius förekommer detta ord sju gånger enligt handskrifterna. Å följ. ställen har deras läsart oförändrad upptagits af editorerna: II 517 Omnis enim calor ac frigus mediique tepores Interutrasque iacent explentes ordine summam; V 461 Hunc exordia sunt solis lunaeque secuta, Interutrasque globi quorum vertuntur in auris, ... Et tamen interutrasque ita sunt, ut corpora viva Versent et partes ut mundi totius extent, VI 358 Jnterutrasque igitur cum caeli tempora constant, Tum variae causae concurrunt fulminis omnes, 1053 Interutrasque igitur ferri natura locata Aeris ubi accepit quaedam corpuscula, tum fit cet. Vidare finnes detta adverb å följ. ställe, där alla nyare utg. följt Lachmanns emendation af handskrifternas läsart: V 824 Multaque tum tellus etiam portenta creare Conatast mira facie membrisque coorta, Androgynum, interutrasque nec utrum, utrimque remotum (androgynem inter utras nec utramque utrumque remotum handskr.) Slutligen förekommer interutrasque i handskrifterna ἃ ett ställe, där olika ändringar föreslagits utan att dock en tillfredsställande lösning erhållits. Vid skildringen af de olika temperamenten säger Lucretius efter att som typiska exempel ur djurvärlden hatva anfört lejon och hjortar: III 302 Αἱ natura boum placido magis aëre vivit, Nec nimis irai fax umquam subdita percit Fumida, suffundens caecae caliginis umbram, Nec gelidis torpet telis perfiza pavoris, Inter utrasque sitas cervos saevosque leones. Här föreslog Lachmann interutraque secus och Bernays interuiraque secat. Munro åter upptog Avancius’ konjektur inter utrosque sitast, som i versen inför en tung tautologi. Brieger har interutrasque sitast, dà han anser att interutrasque kunnat förenas med accusativus i likhet med en praep., och Giussani som godkänner samma läsart säger att accusativerna på sätt och vis stå som apposition till interutrasque(?). Med rätta betonar dock Heinze att man i detta fall kunde vänta genetivus ss. vid interea; han har därför själf nöjt sig med att aftryeka handskrifternas läsart. Dessutom hafva ännu större ändringar föreslagits. Oaktadt dessa många ändringsförslag vågar jag ytterligare framställa ett nytt, som måhända kan förtjäna någon uppmärksamhet. Först och främst anser jag i likhet med andra att orden cervos saevosque leones viktigt bevarats af handskrifterna. Dessa accusativer bero enligt min åsikt af inter på grund af den mening som bör tillkomma versen. Visserligen står praep. skildt från sin kasus, men detta är ju hos Lucretius ganska vanligt.