8S6 O. A. Danielsson: Anm. af Thucydides, rec. Hude. izal ταύτας τρεῖς ἀδικίας, II 67, 7 == p.285, 270 úuπάντας (tds) διαγνώμας. III 107, 3 = p. 261, 1 οὕτω κατὰ νώτου, IV 3, 4 == p. 2368, 6&7 βούληται, IV 62, 2 == p. 508; 4 ἢ δοκεῖ γε, IV 63, 2 = p. 306, 5 οὐ περιέσται τιμωρήσασϑαί τινα, IV 78, 3 = p. 316, 16 ἐσονομίᾳ ἐχρῶντο [τὸ] ἐγχωρίῳ, ΙΝ 85,7 = p.: 830, 25 νηΐτην γε, IV 108, 1 = ρ..884..13 τριήρεσι τηρουμένου. Á andra sidan möter man visserligen också ganska många förslag, som, åtminstone enligt min tanke, äga alltför ringa fog eller’ sannolikhet, t. ex. I 91, 4 == p.76, 10% οἱ ξύμμαχοι, πρεσβεύεσϑαι.... τὸ λοιπὸν εἶναι (infin. absol. 93), II 11, 7 = p. 122, 8 ἐν τοῖς ὄμμασι [καὶ ἐν τῷ παραυτίκα ὁρᾶν] πάσχουσί τι, II 40, 3 = p. 140, 28 διαφερόντως γὰρ δὴ καὶ τῷδε ἔχομεν, III 18, 5. = p.200, 26 ἀλλοτρίας γῆς πέρι (οὐκ) οἶκεῖον κίνδυνον, III 80, 2 = p. 210, 18 ἡ ἀλκὴ τυγχάνει μόλις παροῦσα, III 45, 8 = p. 221, 18 καὶ ταῦτα ὅμως παραβαίνεται, III 78, 8 = p. 241, 6 καὶ πρὸς σφᾶς teτραμμένων τῶν ἐναντίων, IV 17, 1 = p. 277, 7 [ἐς τὴν Evuφορὰν], IV 34, 5 — 281, 16 ἐσπίπτουσα ý ϑάλασσα ἐς ταὐτὸ, IV 100, 2 = 880. 2 [ὥσπερ αὐλόν]. I den af utg. genomförda ortografien träffar man åtskilliga från det gängse bruket afvikande skrifningar, t. ex. φαρξάμενγοι, ἄφαρκτος etc. (men I 82, 2 πεφραγμένοι, väl af förbiseende), v för vı i ὅός Ooch part, perf. akt. fem, -ῦα, πρου- genomgående für προ-ε-, (ἄφ-» καϑ-:} ἵστηται (11 97,1 1, III 40,18. 56,1), ἄλλ ἢ (III 71, 1)' m. m. Då utg. enligt förordet ärnar att i slutet af nästa band lemna en med nödiga upplysningar försedd förteckning öfver sina ortografiska ändringar, skall jag icke inlåta mig härpå. Jag anmärker blott, att det till a reducerbara ar är inkonsekvent behandladt i Ayaa (I 115, 1, II 84, 3, IV 21, 3) gentemot Ayaïxós (II 86, 1. 4. 92, 5), ἐκάετο (II 49, 5) och att augmenteringen af ξογάζομαι med ei- i st. f. 7- (III 530, 3) väl egentligen strider mot utg.s ortografiska principer (jfr. t. ex. Meisterhans Gramm. d, att. Inschr.? 135 1... Bandet inledes af Markellinos och den anonyma Thukydidesbiografien, Utg. har för bägge kollationerat handskriften E och därtill i det förra stycket lemnat flera beaktansvärda bidrag till textens beriktigande. (Mot hans i texten upptagna gissning Mark. 49 = p. 8, 18 μνῆσιν ποιεῖται för hdskr.s γήσους οἶκεῖ (στοιεῖ) synes den omständigheten tala, att det på det åsyftade stället hos Thukydides (II 102, δ) just är fråga om en viss ögrupp, Echinaderna.) Trycket är, liksom öfverhufvud allt hvad till formen hör, särdeles vårdadt och korrekt. Jag har endast antecknat några ' Jfr. Madvig Synt. 8 91 anm. 2. Det där anförda skälet är dock ej afgörande, ty ἄλλο kunde i denna förbindelse likaväl förlora sin accent, som ἄλλα 1 den därur uppkomna konjunktionen ἀλλά, hvars skenbara oxytones ju icke är någonting annat än accentlöshet.