156 Sam Wide: De hittills granskade källorna gifva ingen fullt bestämd upplysning om Enneakrunos’ läge. De vittnesbörd hvilka synas tala till förmån för dess läge vid Ilissos, Tarentinos och Etymol. Magnum v. ᾿βυνεάκρουνος, äro vid närmare påseende föga tillförlitliga, och de slutsatser, som till förmån för denna uppfattning dragits ur Herodot. VI 137 och Kratinosfragmentet, äro icke hållbara. Å andra sidan må framhållas, att Alkiphrons, Plinii och Solini vittnesbörd synas antyda, att Enneakrunos och Kallirhoe (vid Ilissos) böra skiljas åt, ehuru det måste medgifvas, att man icke får lägga alt för stor vikt vid Solini uppgift, som mest bestämdt angifver denna åtskilnad. Viktigare är den omständigheten, att de äldre lexikograferna ingenstädes omnämna, att den källa, som till namnet och gagnet efterträddes af Enneakrunos, efter denna brunns förstöring återfått namnet Kallirhoe. Säkert är, att först i den senbyzantiska tiden Kallirhoe vid Ilissos uttryckligen identifieras med denna källa. Nu återstår att betrakta Thukydides II 15, ty det är om dess tolkning, som striden om Enneakrunos till en stor del vänder sig, och förfäktarne af de båda motsatta åsikterna erkänna å ömse håll, att tolkningen af detta ställe har en afgörande betydelse för bestämmandet af Enneakrunos’ läge. Äfven här har Dörpfeld ådagalagt en djärf och originell uppfattning, men han har i sin tolkning gått för våldsamt till väga, han har satt sig öfver den filologiska hermeneutikens stadgade grundsatser och rubbat, hvad som icke borde rubbas. Å andra sidan kan icke bestridas, att Dörpfelds motståndare kanske något för hårdnackadt fasthållit vid en nedärfd och inrotad tolkning af detta ställe. Jag skulle ej ha tagit till orda i denna mycket omskrifna fråga, om jag ej på grund af mina Enneakrunosstudier dels i Athen, dels hemma i Sverige ansett, att ifrågavarande Thukydidesställe kan uppfattas från en något annan synpunkt än de, som hittills varit gällande. Den fråga, som jag uppkastar och söker besvara, har följande formulering: lägger Thukydides II 15 något hinder i vägen för antagandet, att Enneakrunos legat vester om Akropolis? Vid denna frågas besvarande vill jag söka att lika mycket hålla mig fri från ett ensidigt fasthållande vid häfdvunnen slentrian, som från våld mot sund och god filologisk kritik. Thuk. II 15, 3—6 ed. Hude τὸ δὲ πρὸ τοῦ j ἀκρόπολις νῦν οὖσα ἣ πόλις ἦν, καὶ τὸ ὑπ᾽ αὐτὴν πρὸς νότον μάλιστα τετραμιμένον. τεκμήριον δέ: τὰ γὰρ ἱερὰ ἔν αὐτῇ τῇ ἀκροπόλει καὶ ἄλλων ϑεῶν ἔστι, καὶ τὰ ἔξω πρὸς τοῦτο τὸ μέρος τῆς πόλεως