Thukydides II 15 och det gamla Athen före Theseus. 157 μᾶλλον ἵδουται, τό τὲ τοῦ Ads τοῦ Ολυμπίου καὶ tò Iúr καὶ τὸ τῆς ls καὶ τὸ (100) ἐν Λίμναις Διονύσου, ᾧ τὰ ἀρχαιότερα “ιονύσια τῇ δωδεκάτῃ ποιεῖται ἐν μηνὶ ᾿Ανϑεστηριῶνι, ὥσπερ καὶ οἵ ἀπ᾿ ᾿Αϑηναίων Ἴωνες ἔτι καὶ νῦν νομίζουσιν. ἵδουται δὲ καὶ ἄλλα ἱεοὰ ταύτῃ ἀρχαῖα. καὶ τῇ κρήνῃ τῇ νῦν μὲν τῶν τυράννων οὕτως σκευασάντων ᾿Πγννεακρούνῳ καλουμένῃ, τὸ δὲ πάλαι paveοῶν τῶν πηγῶν οὐσῶν Καλλιρρόῃ ὠνομασμένῃ ἐκεῖνοί τε ἐγγὺς οὔσῃ τὰ πλείστου ἄξια" ἐχρῶντο, καὶ νῦν ἔτι ἀπὸ τοῦ ἀρχαίου ποό τὲ γαμικῶν καὶ ἐς ἄλλα τῶν ἱερῶν νομίζεται τῷ ὕδατι χοῆσϑαι. καλεῖται δὲ διὰ τὴν παλαιὰν ταύτῃ κατοίκησιν καὶ ἣ ἀκρόπολις μέχοι τοῦδε ἔτι ὑπ᾽ ᾿Αϑηναίων πόλις. Här följer en öfversikt af den nyare litteraturen i denna stridsfråga. År 1887 behandlades Thukyd. II 15 i sammanhang med Enneakrunosfrågan af C. Wachsmuth i Berichte der philol,- histor. Classe der Sächs. Gesellsch. der Wissenschaften 1887 s. 381 ff. Den tolkning, som Wachsmuth då gaf åt Thukydides- 1: Jag har bibehållit handskrifternas τῇ δωδεκάτῃ, som efter Torstriks föredöme strykes af Classen, Stahl och Hude. Grammatiskt sedt skyddas handskrifternas läsart genom inskriften från Kalaureia, sist publicerad i Athen. Mittheil. XX (1895) s. 290 ἐν τῶι Aotsuoio μηνὶ ἑβδόμαι ἱσταμένου, hvarpå Prott fäst uppmärksamheten i Athen. Mittheil. XXIII (1898) s. 229. Sakligt torde Thukydides’ uttryck kunna försvaras därigenom, att Anthesteriernas förnämsta festdag, då ó ἱερὸς γάμος firades, inföll den 12. Anthesterion. * Med en viss tvekan följer jag Hudes text, som i detta fall öfverensstämmer med (Classens och Poppo-Stahls. Jag är mera böjd för att ansluta mig till Torstriks förslag att här läsa τὰ πλεῖστα (Philologus XXXI 87 ff.), som får ett visst stöd genom handskrifterna A B, hvilka hafva τὰ πλεῖστα ἄξια (jfr. Hudes apparatus criticus). Vid sin rekonstruktion af det gamla Athens omfång följer Thukydides den modernt taladt induktiva metoden, som nu för tiden så mycket användes ej blott i naturvetenskapen, utan äfven i åtskilliga humanistiska vetenskaper, såsom arkeologi, folklore och kulturhistoria. Från vissa ännu bibehållna (καὶ νῦν ἔτι) åskådningar och bruk sluter han till, att dessa i forna tider existerat mera intensivt och i större omfattning, ehuru de försvagats och förringats under tidens utveckling. Thukydides säger här, att Enneakrunos’ (Kallirhoes) vatten ännu på hans tid användes vid bröllop och andra heliga förrättningar. Därifrån sluter han, att i forna tider, när staden var mindre till omfånget, detta vatten användes vid de flesta af lifvets behof och altså verkligen var stadens brunn; och från denna tid hade ännu bibehållit sig seden att vid mera högtidliga tillfällen hemta vatten från Kallirhoe-Enneakrunos. Med denna uppfattning stämmer Torstriks τὰ πλεῖστα förträffligt, hvaremot τὰ πλείστου ἄξια, så vidt jag kan finna, icke utsäger något annat än det inskränktare begreppet τὰ γαμικὰ καὶ ἄλλα τῶν ἱερῶν.