Thukydides II 15 och det gamla Athen före Theseus. 163 A) det dåvarande Akropolis och B) ett vid dess fot beläget, öfvervägande åt söder liggande område. Af de nu följande från -sakrala förhållanden hemtade bevisen syftar det Ista utan tvifvel på Akropolis (A). Följer så det 2dra beviset τὰ ἔξω πρὸς τοῦτο τὸ μέρος τῆς πόλεως μᾶλλον dovra Thukydides utgår från Athens dåvarande utseende och vill för sin samtids athenare framlägga sina från dåvarande faktiska förhållanden hemtade skäl. När han nu talat om det af en mur omgifna Akropolis och anfört det sakrala skälet för dess tillhörighet till den gamla staden (A), väntar man ju, att han i det följande skall söka bevisa, huru han kommit till den uppfattningen, att den gamla staden omfattade förutom Akropolis äfven τὸ ὕπ᾽ αὐτὴν πρὸς νότον μάλιστα τετραμμένον (B). Tà ἔξω kan väl därför icke betyda annat än τὰ ἔξω τῆς àzgonółÃews', och sålunda sluter Thukydides från befintligheten af gamla helgedomar utanför Akropolis, att den gamla staden sträckte sig ἔξω τῆς ἀκροπόλεως, närmare fixeradt (τὸ ὑπ᾽ αὐτὴν) πρὸς νότον μάλιστα (τετραμμένον). Att såsom Dörpfeld gör, fatta τὰ ἔξω =— ausserhalb der alten πόλις gelegene uralte Heiligtümer» vore att i premissen inrycka en bestämning, som först har rätt att förekomma i konklusionen; ty i ett bevis väntar man dock, att ἔξω skall hänföras till något bekant, icke till något, som i största allmänhet föresväfvar författaren såsom slutresultat. Τοῦτο τὸ μέρος τῆς πόλεως kan visserligen, såsom Dörpfeld antager, betyda «diesen Teil der (heutigen) Stadt, diesen Stadtteil, von dem die Rede ist, nämlich die beiden Stücke, welche die alte Polis biiden» — men vida mera enkelt och otvunget tolkas dock dessa ord såsom syftande på τὸ πρὸς νότον μάλιστα τετραμμένον, särskildt som man här har att vänta bevis för, att detta område hörde till den förtheseiska staden. Att οὗτος icke nödvändigt behöfver syfta tillbaka på det närmast stående grammatiska begreppet, utan äfven kan hänföras till ett mera aflägset begrepp, om det logiska sammanhanget så fordrar, har Stahl visat på anf. st. s. 5783 f. I fråga om betydelsen af πρός (τοῦτο τὸ μέρος) har Stahl utan tvifvel rätt, när han påpekar, att πρός med acc. i lokal betydelse icke betecknar «läge invid» utan «rörelse till», «riktning emot». Äfven i vissa prägnanta uttryck, sådana som åbe- τ Jfr Hudes behandling af stället i denna tidskrifts 7de band s. 9 f. 11: