164 Sam Wide: ropas af Dörpfeld, är det icke svårt att igenkänna denna betydelse. Jag hänvisar i detta fall till Stahl på anf. st. s. 571 Τῇ ". Sålunda måste den gamla tolkningen upprätthållas. Före Theseus’ dagar bestod athenarnes stad af det nuvarande Akropolis och det vid dess fot belägna område, som företrädesvis vetter åt söder (från Akropolis räknadt). Bevis därför äro följande: dels ligga (urgamla och viktiga) helgedomar på själfva Akropolis, dels ligga gamla helgedomar utanför (Akropolis) förnämligast i riktning mot denna del af staden (— det hufvudsakligen söder om Akropolis belägna området) o. s. v. Dörpfelds lokalisering af Pythion och Olympieion vid vestra eller snarare nordvestra sluttningen af Akropolis torde icke heller hålla stånd inför en sorgfällig granskning. I den vid A kropolis’ nordvestra sluttning belägna Apollongrottan har ingen enda inskrift med tillnamnet {]}ύϑιος blifvit anträffad vid de af Kavvadias nyligen anställda undersökningarna därstädes: de i grottan funna inskrifterna förete binamnen ὅσ᾽ “ἄκραις eller brò "Μακοαῖς eller “Ὑποακραῖος (jir Eep. dogy. 1897 5.1 ff). Det stöd, som Euripides Ion 285 ff. kunde synas skänka åt Dörpfelds uppfattning, är minst sagdt problematiskt. Det hos Philostrat. Vit. sophist. II 1, 5 anförda ΠΠύϑιον, där Panatheneerskeppet stannade, kan för öfrigt svårligen identifieras med Apollon Hypakraios’ grotthelgedom, ty sedan Pausanias I 28, 4 omnämt denna senare, kommer han först I 29, 1 efter beskrifningen af Areopagen att omnämna det ställe, där Panatheneerskeppet var stationeradt. Dessutom, är det väl möjligt, att Thukydides II 15 skulle med τὸ ]}ύὑϑιον ha menat något annat än det, som han VI 54, 6 benämner ]}ὑϑιονῦ Detta låg ju vid Ilissos, där man för några och tjugo år sedan återfunnit den inskrift, om hvilken Thukydides talar på nämda ställe (C. I. A. IV, 1, 373 e). Äfven från Pythion vid Ilissos kan man iakttaga blixtarna från Harma, om detta också låter sig bättre göra från Apollon Hypakraios’ 1 Dörpfeld inblandar i sin tolkning af ifrågavarande ställe en faktor, som egentligen endast tjänar till att förvirra en redan förut tillräckligt invecklad fråga. Han antager nämligen, att Thukydides 1 sitt stilla sinne tänkt sig Pelargikon såsom den gamla förtheseiska stadsmuren, ehuru han icke velat begagna sig däraf i sin bevisföring, emedan Pelargikons mur dels var förstörd, dels ombygd eller reparerad, och emedan tillvaron af en mur icke var något bevis för att den gamla staden icke varit större. Därför använder Thukydides enligt Dörpfelds mening bättre bevis för, att den gamla staden icke sträckt sig utanför den pelasgiska ringmuren. a