Thukydides II 15 och det gamla Athen före Theseus. 165 grotta vid nordvestra branten af Akropolis. Det finnes altså inget rimligt skäl att med Dörpfeld antaga, att Thukydides II 15 menat något annat Pythion än VI 54. Och med Dörpfelds hypothetiska Pythion faller naturligtvis äfven hans lokalisering af det närbelägna Olympieion. En Ge Κουροτρόφος dyrkades visserligen vid vestra sluttningen af Akropolis, men icke heller hon kan härvidlag uppträda med större anspråk än den Ge, som dyrkades med tillnamnet ᾿Ολυμπία i Olympieion vid Ilissos (Pausan. I 18, 7). Den förra Ge är egentligen en Κουροτρόφος, och så allena lyder hennes kultnamn (jfr O. I. A. II 481. H411. Τὺ» 0,555.0, Athen. Mittheil. II 177. ᾿Αϑήναιον VI 147). Det är ganska osäkert, om denna ursprungligen benämdes Ge och icke fastmera Kurotrophos, ehuru denna i senare tider identifierades med Ge. Däremot finna vi i Olympieion en Ge-kult, som var förbunden med en remna i jorden, hvarest chthoniska offer nedsläpptes (Paus. I 18, 7, jfr Plutarch. Sulla 14) — onekligen en ren och ursprunglig Ge-kult, jfr Milchhöfer, Philologus LV 178. Men frånsedt alla dessa invändningar, finnes ett allmännare skäl, som afgjordt talar emot Dörpfelds åsikt, att samtliga af Thukydides såsom bevis för den gamla stadens utsträckning åberopade sakrala lokaliteter skulle ha legat på vestra sluttningen af Akropolis. Huru i all verlden skulle Thukydides därmed kunna bevisa sitt påstående, att den gamla staden förutom borgen omfattade τὸ ὑπ᾽ αὐτὴν πρὸς νότον μάλιστα τετραμμένον Detta hade ju varit alldeles orimligt. Hvarför skref då icke Thukydides τὸ πρὸς ÉONÉQAV τετραμμένον Ὁ Sedan Thukydides namngifvit några helgedomar, hvilkas höga âlder ansågs bevisa, att staden var bebygd ât det hållet sedan urminnes tider (Olympieion, Pythion, 7 ἧς ἱερόν och Διονύσιον ἐν “ίμναις), antyder han, att åt samma håll, ταύτῃ (— πρὸς τοῦτο τὸ μέρος τῆς πόλεως μᾶλλον ἵδρυται = πρὸς νότον μάλιστα TE- τραμμένον, från Akropolis räknadt) funnos andra uråldriga helgedomar, hvilka tjäna att stödja hans åsikt, men som han icke aktar för nödigt att uppräkna, Därefter följer det 3dje sakrala beviset, hemtadt från Enneakrunos, som förut benämdes Kallirhoe. Från det faktum, att Enneakrunos’ vatten på Thukydides’ tid begagnades vid vissa religiösa bruk, drages den induktiva slutledningen, att i gamla tider detta vatten begagnades mera allmänt, än när detta skrefs, och däraf sluter Thukydides, att denna gamla stadsbrunn eller stadskälla måste ha legat i närheten af den gamla