96 Sam Wide: Anm. af religieuse Standpunkt» framhåller de båda lifsuppfattningar, hvilka kämpa mot hvarandra hos Herodotos: ionisk forskningslust och rationalism samt gammalattisk primitiv fromhet och religiös konservatism. — Aude tecknar i anslutning till athenarnes och meliernas dialog hos Thuk. V 85—113 «Magt og Ret i antik Belysning». — Jørgensen behandlar «Kvindehovedet paa de ældre Menter fra Syrakus», hvilket han anser tillhöra Artemis, hvars urgamla tempel låg på Ortygia, ἕδος ᾿Δρτέμιδος, såsom Pindaros kallar denna ö. Därjämte lämnar förf. en förträfflig öfversikt af de syrakusanska mynttypernas utveckling under det 5te årh. f. Kr. och begagnar därvid tillfället att i vissa enskildheter beriktiga sina föregångare på detta område, särskildt Evans. Framställningens värde förhöjes genom utmärkta afbildningar af syrakusanska mynt, de flesta från Kgl. Mønt- og Medaillesamlingen i København. Kinch beskrifver i sin studie «En byzantinsk Kirke» den lilla kyrkan i Peristerá, belägen omkring 20 kilometer öster från Saloniki. Denna kyrka har sitt stora intresse ej blott genom sin typ, utan äfven därigenom, att man noga kan bestämma tiden för dess uppförande. Kyrkan, som har grundformen af ett grekiskt kors och är försedd med 5 kupoler, byggdes af den helige Euthymios d. y. och blef färdig år 870/1. Kinch uppvisar, huru denna kyrka inom det östromerska rikets område är den enda ännu bibehållna representanten för en hel grupp af kyrkobyggnader, hvilka uppförts efter mönstret af den berömda A postla- kyrkan i Konstantinopel, som kejsar Justinianus lät bygga genom. arkitekterna Anthemios och Isidoros, Aja Sophias byggmästare. Däremot har Vesterlandet bevarat en kyrkobyggnad, för hvilken Justiniani apostlakyrka tjänat såsom förebild: San Marco i Venedig. Förf. redogör för de orsaker, hvilka föranledde byggmästaren i Peristerá att i vissa delar afvika från sin förebild i Konstantinopel. Kyrkan i Peristerá, som icke har undergått några väsentliga förändringar sedan den helige Euthymios’ dagar, uttgör ett ärevördigt och högst intressant minnesmärke af byzantinsk kyrkobyggnadskonst. — Thor Lange’s bidrag «Hos Venderfolket» innehåller några fina stämningsbilder och väl skildrade intryck från förf:ns besök hos Vendernas bortdöende stam i Spreewald. Bland annat meddelar förf. äfven några prof på vendiskt folkskrock och öfvertro, hvartill vissa paralleler finnas äfven hos de gamle grekerna. Så t. ex. omtalas Vendernas fruktan för middagstimmen ΚΙ. 12 till 1, då mödrarna helst hålla sina barn inom hus, emedan de då särskildt frukta för Anna Subata, ett mythiskt väsen med gestalt af en gammal kvinna, som är försedd med huggtänder. Därmed kunna jämföras de helleniska folkföreställningarne om sirenerna, hvilka i forntiden betraktades som en slags vampyrer, som under middagshettan öfverväldigade människorna i deras sömn (jfr. Crusius, Philologus L, 1891, s. 98 1).