Festskrift til J. L. Ussing. 97 S. Larsen meddelar i «En solonisk Studie» några emendationsförslag till Solons dikter, hvilka han anser ha först blifvit upptecknade med gammalattiska bokstäfver och längre fram i tiden omskrifna i ionisk skrift. Vid denna omskrifning anser förf., att åtskilliga fel insmugit sig i de soloniska dikterna, hvilka han nu vill korrigera. Frågan om dessa dikters första uppteckning låter sig icke så lätt lösas, och äfven om antagandet af en gammalattisk uppteckning icke direkt kan vederläggas, torde å andra sidan den förutsättning, från hvilken förf. utgår, icke vara oanfäktbar. Det kan till och med ifrågasättas, huruvida icke Solons dikter länge ha kunnat lefva oupptecknade bland allmänheten, d. v, s. fortlefvat i den muntliga traditionen, såsom fallet vanligen var med den arkaiska tidens diktverk. Hvad nu själfva konjekturerna angår, förtjänar emendationsförslaget till Bergk 13:51, 52 ett särskildt beaktande. I stället för den vanliga läsarten: ἄλλος ᾿Ολυμπιάδων Μουσῶν πάρα δῶρα διδαχϑείς ἱμεροτῆς σοφίης μέτρον ἐπιστάμενος föreslår förf ἄλλῳ ᾿Ολυμπιάδων Μουσῶν πάρα δῶρα, διδαχϑείς ἱμεοτῆς σοφίης μέτρον ἐπισταμένως, «En anden ejer de olympiske Musers Gaver, idet han med Forstand har tilegnet sig den herlige Visdoms Maal». Konjekturen är sinnrik och förtjänar erkännande. Dock förefaller sammanställningen διδαχὃ εἰς ---ἐπισταμένως nagot sökt. I de beläggställen, som förf. anför till stöd för ἐπισταμένως, Theognis 510 (med πίνει») och 676 (med φυλακὴν ἔχειν) fogar sig dock ἐπισταμένως till sitt verb vida mera naturligt och osökt än här. Larsens öfriga konjekturer torde vinna mindre erkännande. Innan man skrider till förfärdigandet af en konjektur, bör man först riktigt öfversätta det ifrågavarande stället och undersöka, om en emendation verkligen är nödig. Denna konjekturalkritikens grundregel synes förf. ha förbisett vid sin första emendation till Bergk* ὅ: 4, 5, där han i stället för den vanliga läsarten καὶ τοῖς ἐφρασάμην μηδὲν ἀεικὲς ἔχειν" ἔστην δ᾽ ἀμφιβαλὼν κρατερὸν σάκος ἀμφοτέροισιν föreslår: καὶ τοῖς ἐρράσαμεν μηδὲν ἀεικὲς ἔχειν " ἔστην δ᾽ ἀμφίβολον κρατερὸν σάκος ἀμφοτέροισιν. Vi ha här tvänne konjekturer, af hvilka vi till en början må uppehålla oss vid den förra. καὶ τοῖς ἐφρασάμην κτλ. öfversätter förf. på följande sätt: «ogsaa dem bød jeg at give Slip paa det skændselsplettede Gods (egnl. intet skændigt at have)», hvarvid han förklarar, att «den här antagna betydelsen, som kräfves af meningen, kan verbet φράζων endast hafva i aktivum men icke i medium», Jag betviflar, att någon annan än Hr. Larsen är i stånd att gifva en sådan öfversättning af den vanliga texten. Bodt betyder «visa, angifva», i medium «visa, angifva Nord, tidsskr. f. filol. 3die række. IX. 7