Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Chr. Cavallin :
lenuiande. Delta ar så mycket troligare, som Ritschl och
Fleckeisen afven på andra stållen sökt afhjelpa den otydlighet,
som enligt deras mening uppstår genom ett sådant utelemnande,
genom att i texten inskjuta ett ejus, ei eller dylikt; så t. ex.:
Trin. 242: Nam qui amat, quod amat, quom extemplo
(ejus R.) saviis perculsus est’) — och
Curc. 581: Ego illam reddidi (ei, Fl.), qui argentum a te atiulit.
En blick på Plauti och Terentii språkbruk visar dock
till-rackligt, alt detta i fråga om relativsatsers anknytning till
hufvudsatsen företer oregelmassigheter af vida betydligare art
an de, som ofvan nåmnda stållen erbjuda2).
De fall, i hvilka correlatet till en relativsals utelemnas, kunna
i allmånhet hånföras till tvenne slag, af hvilka det forstå
om-fattar de fall, i hvilka relativsatsen håuför sig till ett obestamdt
correlat, d. v. s. ett allmånt determinativ eller ett indefinit
pronomen. Ett sådant pronomen utelemnas, såsom bekant år, i
vissa fall enligt fast regel hos alla latinske författare, nemligen
vid obeståmda relativa (t. ex. quidquid progredior, in vastiorem
altitudinem provehor, L.; quidquid praecipias. esto brevis, Hor.),
och der ett obestamdt pronomen beståmmes af en relativsals i
conjunclivus med final eller consecutiv betydelse, t. ex. haud
facile reperias, qui susceptis laboribus — non mercedem gloriae
desideret (C). I andra fall beståmmes språkbruket af hånsigten
till det tydliga, så att correlatets utelemnande företrådesvis
forekommer, der detta skulle stå i nominativ eller accusativ eller,
der detta ej år fallet, i samma casus som relativet sjelft (Madv.
g 321); utelemnandet gifver öfverhufvud uttrycket en
anstryk-ning af formel eller sentens och forekommer derfor ock mest i
’) «ejus praeter libros addidi — ut prorsus necessarium ad Constructionen!
verborum-, Ritschl (1870). Uttrycket quod amas 1. amat forekommer så
afven annorslades hos Plautus och Terentius: Curc. 138: ego tibi jam
quod amas hue adducam; jfr. ibdem 170: Ipsus se excruciat qui homo
quod amat videt neque | otitur dum licet; Ter. Phorm. 504: O
fortuna-tissime Antipho — quoi quod amas domist; jfr. Eun. 308.
’) Saken ar temligcn knapphiindigt behandlad af Holtze, Syntaxis priscorum
script, tat-, dels under »Ellipsis pronominia is- 1, p. 35G, dels under
>Pro-nomina relativa« I, 380; jfr. ock II, 26?. (’.Maten barn vi i nllmiinhet
cifvit efter Kleckeisens upplagor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
