Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Chr. Cavalliu:
det på otaliga stållen hos Plautus och Terentius: qui scis? qui
scio 1. sciam? hum vet Du? huru kan jagveta? (Persa716; Ter.
Andr. 352. 791); qui potis est i. qui potest fleri? (Ampb. 693;
Pseud. 930); qui lubitum est, qui lubet tibi? (Slich. 597, 598:
qui, malum, tibi lasso lubet foris cenare?; jfr. Epid. I. I. 96).
Denna olika betydelse hos qui och andra modala frågeord har
ock, såsom maa kunde våuta, hos Plautus gifvit anledning till
ordlekar, såsom då det Mil. 826—827 heter:
Pa. Qui lubitumst illi condormiscere?
Lu. Oculis, opinor.
Frågan galler, hvad som föranledt eller lockat honom (Sceledrus)
till att lågga sig att sofva; det svaras så, som om frågan afsett
såttet för hans sofvande. — Å andra sidan kan val i enstaka
forbindelser en fråga med qui, om man blott ser på det
en-skilda stållets mening, med skål sagas endast obetydligt skilja
sig från en fråga med quo mo do, utan att derfor den inre
skilnaden mellan formlerna i och för sig upphåfves; t. ex. Trin.
330: Qui eam (rem familiarem) perdidit? (huru har det kommit till,
att han förstört —; svar i v. 333: per comitatem); qui tibi
istaec incidit suspicio? (Ter. Andr. 501).
Allra oftast anvåndes hos comici det frågande qui i korta
inkast, qui?; quidum?; qui, quaeso? (Ter. Eun. 307); qui cedo;
qui tandem; qui istuc (Ter. Eun. 124); qui vero, Aul. 293 (=
huru så 1. då; hvarför det?), i hvilka spörjes efter meningen eller
syftningen med de ord, som en annan person nyss yttrat. I
sådana inkast omvexlar qui — som åtminstone hos comici år
det vanligaste — med andra både causala och modala frågeord,
nemligen quapropter (jemte qui, Pt. Rud. 536—539); qua
gratia (Amph. 664); cur (Epid. IV, 2, 6; IV, 1, 28);
quem-nam ad modum (Bacch. 190); quo mod o (Stich. 252;
van-ligare hos Cicero, t. ex. Tuse. I, g 15, 16); quid ita (Bacch.
254, 87, 101); quid jam (Stich. 38); qua ratione (Ps. 803).
Att dessa frågors ursprungliga syftning varit causal, bevisas
deraf, att den stående formen för det svar, som på dem följer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
