Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anföras Ecl. 3, 80, 1: Triste lupus stabidis, maturis frugibus
imbres, arboribus venti, nobis Amaryllidis irae. Öfvergångeu
blir härifrån lätt till betecknande af en stämning för längre
tid eller för hela lifvet, så amores om Dido (Aen. 4, 28): alla
känslor af kärlek, all kärlighet; jfr frater ut Aeneas pelago
tuus omnia circum litera iactetur odiis lunonis iniquae, nota
tibi (Aen. 1, 667 ff.). Härifrån ledes åter betydelsen af en
personligheten karakteriserande concentrerad passion: fastus
högmod, som alltjämt låter känna sig, om Pyrrhus (Aen. 3, 326).
Men pluralis brukas jemväl så, att en enskild känsla
föreställes innefatta olika moment, som följa på hvarandra
likasom vågor (jemför hos oss ,,svall“ och „svallningar11).
Upplysande äro i detta afseende metaforerna i Aen. 12,831:
irarum tantos volvis sub pectore fluctus samt 4, 532 och 564:
magnoque irarum fluctuat aestu och varios irarum concitat
aestus. Vidare må anföras Aen. 5, 827, 8: Hic patris Aeneae
suspensam blanda vicissim gaudia pertentant mentem (jfr
taedia G. 4, 332); 10, 813, 14: saevae iamque altius irae
Dardanio surgunt ductori; 7, 445: Allecto exarsit in iras
m. fl.
Metonymiskt brukas abstrakta ord om handlingar, som
framgått ur en känsla; så Aque Cliao densos divum narrahat
amores (G. 4, 347), der amores betecknar „kärliga lekar11 eller
„kärleksäfventyr11. Vidare om för em ål för känsla; s k amores-,
spes et solatia nostri Pattanta, Aen. 8, 514; Clytium ... nova
gaudia, Aen. 10, 325, m. fl. Jfr attollentem iras (Aen. 2, 381);
sammanstäldt med fastidia finnes irae E. 2, 14, 15 (om en
person). Ord, som utmärka bestämdt framträdande
yttringar af känsla (smärta), må dernäst upptagas.
Sådana äro exempelvis questus, fletus, gemitus. Jfr tantos illa
suo rumpebat pectore questus (Aen. 4, 553): klagan likasom
i flere repriser eller allt jernt fortgående. Att singularis
äfven kan förekomma i detta likasom i andra fall, torde
knappt behöfva sägas.
Härmed kuuna jemföras verbalsubstantiv, som beteckna
ljud, såsom sonitus. I Aen. 2, 731, 732 står ereber ad aures
visus adesse pedum sonitus, der epithetet ereber ersätter
pluralis; vidare mugitus: vrålande läten; i sammanhang här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
