Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biformer med förslngsvokalen s, hvaraf vi annars ej i dessa verb
äga något spår.
Dubbelkonsonanter efter augment. Allmänt
bekant är att begynnande g i grekiskan fördubblas efter augment.
Att denna fördubbling enligt regeln hvilar på etymologisk grund,
har länge varit erkändt. C. anför 7 verbalstammar med
ursprungligen begynnande eg och två (eller tre) med ursprungligt
Gg. För öfrigt är det högst sannolikt, att de allra flesta öfriga
med g begynnande verb haft framför g en annan konsonant, ss.
gániu> (Bugge’s härledning Kuhn’s Zschr. XX 32 är ej säker),
gvofini skyddar (Curtius, Studien VI 273), gaiw m. fl. Om ett
sådant antal ofta brukade ordformer verkat på andra med
analogiens makt, kan det ej synas underligt. Men grekiska språket
äger högst få ord med enkelt g såsom ursprungligt
begynnelseljud. Af gé£u) ’färjar’ — det enda grek. verb med begynnande
g, som motsvarar ett ord med begynnande r i annat språk, skr.
rag — synes aor. endast förekomma i infinitiv. Däremot har
grekiskan eget nog i verbet galvi» ‘bestänker’ mot denna regel
skapat sig ett dylikt verb bredvid ägd-« ‘fuktar’ och skr. ård-ra-s
‘fuktig, saftig’ (Curtius Etym.3 215), och af detta äga vi
sgga-ðtxio M 431, iggáðaicn i> 354, former som tydligen visa en
efter analogi bildad fördubbling af p. Under sådana förhållanden
inom det grekiska språket är det ganska märkeligt, att hos
Ho-meros s-oge%e, så vidt min räkning är riktig, förekommer endast
fyra gånger i Iliaden och ingenstädes i Odyssén, då däremot
former sådana som s-gt^t s-ot^s o. a. med enkelt g träffas 8
gånger i Iliaden och 14 gånger i Odyssén, och därjämte minst
8 slällen i dessa dikter bestämdt tala för bevarandet af det
di-gamma, hvarined verbet gé£u> ‘gör1 urspruugligen började.
Dessutom finnas från Ilomeros’ tid ända ned till Apollonii
Khodii skaldeverk augmenterade verbalformer, som förete en
fördubbling af annan konsonant l fi v o å. Huruvida dessa
fördubblingar äro etymologiskt berättigade eller analogien ensam i
dem varit den bestämmande orsaken, kan först dåafgöras, när man
kommit till full klarhet och säkerhet angående härledningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
