Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från de got. pluralformerna snauhum, tauhum, plauhum, med
siua o utan motsvarighet i öfriga germanspråk, såsom straxt
ofvan visades, kan ett skäl för en allmän nyare speciell gotisk
öfvergång från u till o icke hämtas, så framt man ej vill alldeles
underkänna de enstämmiga vittnesbörd från alla öfriga
germanspråk, som ofvan framdragits. Jag ser i de tre nämda got.
formerna en fortsatt verkan af den ofvan uppvisade
gemen».-germ. ljudlagen, ett fullständigande af den genom dess
tillämpning äfven i fall, som förut varit undantagna, således en
enstaka nyare got. öfvergång från u till o framför h, vittnande
äfven den att got. h fortfarande föredrog den senare vokalen
framför den förra. En märklig motsvarighet bildar fno., där
äfven ú framför h öfvergått till ð1), ex.: pótta = (*pohta,*púhta),
ótta (= *óhta. úhta, got. uhtvo), oeri (= *öhira, *úhira, got.
juhiza 3)).
Af hvad här nu blifvit uppvisadt framgår som en oafvislig
slutföljd, att äfven genom försvagning af a uppkommet o framför
h i got. måste anses hafva alt jämt oförändradt kvarstått, att
sålunda det got. aú framför li måste anses vara det
gemensam-germaniska, äfven i öfriga germanspråk i regeln kvarstående, o.
— En likartad bevisning med hänsyn till af a försvagadt o
framför r kan icke åvägabringas, då ursprungligt u framför r icke
torde Dnnas i got.9) (jfr Leo Meyer, Got. Spr. s. 583); men,
’) Häri röjer sig en fullkomlig motsvarighet till den af mig ofvan (s. 12)
uppvisade öfvergången från í till é i fno. framför h.
s) Rörande längden af dessa u se Holtzmann, Ad. Gr. I, 1, s. 9; jfr ock
om fötta Wimmer, Fno. Forml. s. 26.
3) Möjligen skulle dock hit kunna föras dörr, för hvilket ock Fick, W.a
III, 151, anger en germanisk grundform dura (af ursprungligt dvara, jfr
uhs af vahs ofvan s. 171 n. 1). I öfverensstämmelse med ofvan styrkta
öfvergång från uhsan till germaniskt ohsan bör ock ett german, dora
ansättas; jfr. got. daur, dauro, fhty. tor, n. (men turi, och väl med
anslutning därtill tura, f.), fs. dor. ntr., pl. doru (Hél. Mon.; Cott. bar en
gång duru, Mon. en gång durun [mot 2 ggr. dorun i Cott.] genom in-
verkan af följande u; fnfra. regelrätt duri), platty. dör (af dor; Nerger,
Mckl. Gr. s. 130), ffris. dor (äfven former med u), nyfris. dore, doare, dör
(enl. Richthofen Afr. W.), ags. dor ntr. (och duru, f.), fno. har
däremot ej o att uppvisa, utan, där ej y genom i-omljud finnes, blott «:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
