Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= fhty. wer‘1, wer-alt, wero-dheoda, weri-gelt (lagarnes
weri-gildus *)), fs. wer, wer-old3), fnfra. wer-olt, ffri. war-ld (för
wer-ald genom inverkan af r, jfr s. 163 n. 1; äfven wrald), wer-lik
(för werld-lik) äfven wraldlilc), wer-geld, ags. wer, wer-cyn,
wer-peód, wer-old, wor-idd (genom inverkan af w för wer-), fno.
verr, pl .verar*), ver-þjóð, ver-öld.
Den germaniska grundformen af detla ord är således wera-,
som åter uppkommit af äldre wira-\ jfr lit. vyras (—viras), lat.
vir, fir. fer, pl. firu, fiur, sskr., zend. vira, hvilka tydligen
hänvisa på i såsom ursprungligt i delta ord5). Andra ex. kunna
ej anföras, då ursprungligt i eljest aldrig torde förekomma i got.
framför r (jfr Leo .Meyer Got. Spr. s. 541—2). —6)
Några, alla germanspråk genomgående, ex., som kunna
’) Det af Graff (I, 931) frän Muspilli anförda uuiru hör ej als hit (det är
= vuiru af vuir, fiur\ se Möllenhoff och Scherer DM.2 s. 7).
s) I en urkund från 779 uuirigeldo (Graff, IV, 192), säkerligen genom
inverkan af det följande i, hvarom läDgre fram.
3 En gång förekommer warold genom inverkan af r på e (se härom s. 163,
n. 1); jfr den ffri. formen.
4) Den fno. pluralformen -verjar (i skip-verjar, Vik-rerjar m. fl.), som hos
Cleasby och Vigfusson hitföres, är uppenbarligen ett helt annat ord
af stam rarja- ; jfr ags. pl. -icare (Som-ware) och i synnerhet de tyska
namnen Bajuvarii, Chatt-uarii m. fl. (Jfr Grimm, Geschichte
derDeut-schen Sprache, 3 Aufl., Leipzig 1868, s. 542 not.**). — Hade man en
afledning på -ja af stammen i verr, skulle den, enligt hvad jag i början
af denna afhandling uppvisat, i fno. nödvändigt ha lydt virja-,
5) Leo Meyer (Got. Spr. s. 542) är tveksam rörande uppfattningen af i i
detta ord. Fick i\V.3 Ill, 306) uppger en germanisk grundform vera,
d. v. s. anser e vara försvagadt af a. Bezzenbergfer säger (A-Reihe
s. 65 not. 1), att detta ord är «nicht ganz klar>, men antar dock en
ig. grundform vara och jämför grek. rogu;, ovqos. Vittnesmålen från alla
öfriga europäiska språk (af den indoeur. familjen) med e eller i till
vokal tala dock afgjordt emot denna sammanställning, så framt man eljest
vill hålla på teorin om en gemensameuropäisk försvagning af o-ljudet
till e, på "hvilken teori just B:s anförda afhandling är grundad. — I
förbigående må anmärkas, att grek. ovqos väl närmast motsvarar ags.
-ware, -waras, jfr ock fno. -verjar. — Denna ständigt återkommande
tvekan om detta ords grundvokal är uppenbarligen föranledd af de
germaniska formerna med e, hvilka man hittils icke kunnat tilfredsställande
förklara.
6) I fno. finna vi icke någon öfvergång från i till é framför r, såsom
förhållandet var framför h (jfr ofvan s 12); ex: spira, Hrr, virr. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
