Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndpunkt ytterligare ombildadt ett föregående e till i. I
pre-sensformerna af starka verb har nämligen rotens e genom
inverkan af följande i blifvit i, såsom vi ofvan funnit. Af ett
*ge-besi har altså efter hvart annat blifvit *gebisi — *gibisi — gibis
(got.).
I andra fall åter, då i afledningsändelser i uppkommit af e,
a, bör detta anses hafva skett inom de särskilda germanspråken,
hvadan, då rotens e kvarstår, detta är ett minne från den tid, då
i afledningen ännu fans e, och, då rotens e öfvergått till *, detta
är en inom det eller de särskilda germanspråken försiggången
utveckling. Till och med i sådana fall, som aflednings-ändelsen
-il i got. mikils, fhty. mihhil, fs., fnfra. mikil, ags. micel (af
*mi-cil), fno. mikill, torde det vara säkrast att antaga, att -il i hvart
särskildt germanspråk uppkommit af -el (ursprungligen -al *), jfr
grek. /jtcyctltj) och alt sålunda den urgermaniska formen
*mekela-inom de särskilda germanspråken blifvit *mekila- och därefter
genom inverkan af i på rotens e: mikila- (jfr straxt nedan
förhållandet i fhty. och fno. i bildningar på -il). I ett annat fall,
där äfven olika germanspråk öfverensstämma uti att hafva * i st.
f. äldre e i afledningsstafvelsen, har nämligen denna utveckling
bevisligen skett inom hvart särskildt germanspråk. Jag afser det
got. sigis, fhty. sigir- (i sigirðn), fs., fnfra. sigi- (i
sammansättningar, väl förkortadt af sigis), ags. sigor (af *siger, *sigir), fno.
sigr af en germanisk grundform *seges [hvars -es af äldre -as
redan, är gemensameuropäiskt i alla kasus utom nom., ack. sg.9)].
Alt -es blifvit -is först inom de särskilda germanspråken, visar
förhållandet i fno., där j-omljud eller inverkan af * på e i de flesta
os-stammar ej inträdt, men i några dock gjort sig gällande,
hvilket bäst förklaras, om man antar, att i de förra fallen -es aldrig
blifvit -is, men alt däremot denna öfvergång inträdt i de senare
’) I fhty. förekomma några få gånger former med -al (michala i glosor,
10:de årh., mihhala hos Tatian, mihhalitlia i gl. K ), hvilka dock icke
kunna anses för de äldre formerna, då rolstafvelsen har i, ulan böra
uppfattas som analogibildningar efter de talrika fhty. formerna pä al.
s) Jfr Schleicher, Compend. g 230.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
