Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synes ock hänvisa på en tid, då t. ex. af wurm nom. hette
*wurnu[sJ, ack. *wurmi af äldre *wormis (got. vaurms), *womii\
jfr förhållandet i fno., hvarom nedan.
Äfven i öfriga germanspråk finnes detta i-omljud af o till u.
I fs. (Héljand) och fnfra. är det äfven fullständigt genomfördt,
med undantag af några få fall, där r kvarstår framför r, h och
l-1- kons.1). I fs. visar det sig därigenom, liksom i fhty., vara
äldre än j-omljudet af a till e, som i fs. ej är fullkomligt
genomfördt äfven i andra fall än framför r och h (se ex. hos Heyne,
As.-Anfr. Gr. s. 10). I båda de nämda språken afgifver
förhållandet hos i-stammame3) äfvenledes samma vittnesbörd som
’) Sådana äro i fs. drohtin (alltid i Hél. och P. S. Com.) jämttdruhtin (i fs. •Segen
A»; • Segen B» har drohtin), inen i Hél. alltid med u\ druhting, druht-(i2
sammans.), vidare i lohs{as. gl.; i-stam?), komi (fl. g.) jämte kumi (I g.
Cott.), andwordi (Mon.) men -vmrdi (Cott.), -wordjan, gi-dorsti (pret.
konj.); i andra fall finna vi alltid u, såsom uti buri (sv. fem., jfr boro
sv. m.), burida (pret. till ’burjan), buråinnja, furi (men for, fora),
fu-risto, humid (pret. till *humjan; jfr horn), *thurstjan, -ida, samt i
i-stammar (se n. 2). Framför Z-J- kons. kvarstår o i skoldi (pret. konj.,
jfr dorsti; fhty. har likaså med o här; scolti, ge-torsti); men u återfinnes
1 fulljan, guldin (men alltid gold), huldi (alltid hold) samt i-stammar.
Det i • Werdener Heberegister» förekommande solig är ett ex. från de
mindre fs. språkminnesmärkena på kvarstående o framför enkelt l (i Hél.
däremot hulljan, stulina).
Ex. på kvarstående o i fnfra. äro: forhtida (pret. till *forhtjan), [homir, plur.
ntr. till hom, scorginga men *scurgjan, -idd\\ ex. på öfvergången till u
däremot talrika, såsom -bulgi, fullida, druhtin (druftin), tliurritha, (hulinga)
m. fl. (jfr Cosij n, Ondndl. Ps. s. 59).
*) Så har fs. af mask. i-stammar wurm n. sg. (pl. -i), thurst (n., ack.; istr.
thurstu för thurstjut), [men lohs, så framt här, liksom i flity., i-stam];
däremot städse utan omljud i n., ack., ja hela sg. gast; likaså af fem.
i-stammar: burd n., ack. sg., burg n., a.] hit öfvergånget från kons. deklin ; jfr dat.
burg (kons.-) jämte burgi (i-stam; se härom Paul i Germania, B. XIX,
s. 226), ursprungligen *borg men *burgi\ plur. burgi o. s. v.],
suht, n., druht- (i sammansättningar), tourd, n. (fno. Urår), wurå, u.
(= fno. urd?l, wurt, n., tuht, n., scult, n., samt de blott i g. el. d. sg.
eller i pl. förekommande -thuld, thurft, wurht, — att jämföra med
i-stammar med a i roten såsom anst, n. sg., kraft, n., a. (äfven mask.),
/ard, n, a., maht, n., a., gi-xcald a., hvilka i dessa kasus aldrig ha
i-omljud, ja stundom sakna det i plur. (t. ex. fardjo, g. pl. i Mon., där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
