Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fienom att, såsom nu visats böra ske, innefatta öfvergången
från e till i framför t under i-omljudet föres man med
nödvändighet till det antagandet, att i-omljudet tagit sin början
redan under tiden för den germaniska språkenheten.
Härigenom vinnes en naturlig förklaring öfver det eljest
egendomliga förhållandet, att i-omljudet af o till u, afa till e röjer sig
inom alla germanspråk.1) Har nämligen i-omljudet tagit sin
början under den gemensamgermaniska perioden, så är det helt
naturligt, att det sedermera i hvart särskildt germanspråk skall
vidare utbreda sig. I annat fall hade man kunnat vänta, att det
i något af alla de skilda germanspråken skulle saknas, hvilket
icke är förhållandet.
I följande satser sammanfattar jag nu de vigtigaste
slutföljderna af hela den föregående undersökuingen.
1) I-omljudet — eller den ljudlag, enligt hvilken ett* (7)
ombildar en föregående vokal till större likhet med sig, — har
tagit sin början under tiden för den germaniska
språkenheten genom ombildning af föregående e
till i framför i i alla fall, utom då r, h eller l åtföljdt
af konsonant stått närmast efter e.
2) I-omljudet har sedermera inom de särskilda
germanspråken vidare utvecklat sig, hvilket inom alla, utom got., kan
med stor sannolikhet sägas hafva skett på följande sätt:
a) det framför r, h, /-|-kons. kvarstående e öfvergick ofta till
t, dock i olika utsträckning i olika germanspråk, blott i fno.
genomgripande framför r och l -f- kons., men också icke
framför A där; vidare inverkade äfven ett af e uppkommet i stundom
på föregående e; [det i dessa fall ombildade e är icke blott det
gemensamgermaniska, af a försvagade, utan ock det på
gemensamgermanisk ståndpunkt genom öfvergång från i framför r
och h uppkomna;]
*) i-omljudet af a till e har nämligen icke ens varit främmande för got.
under detta språks senare utveckling, såsom man finner af gotiska
egennamn sådana som Egica, Egilo, Emilo (se Dietrich, Ausspr. d.
Got. s. 32, 61), m. 11. (se Bezzenberger, A-Reihe s. 9).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
