Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vecklingen hafva gått fråa a till ä, som sedermera genom
ytterligare inverkan af i blifvit e och slutligen i.
I fs. flnnas äfven några hithörande fall. Så förekomma i
Cod. Cott. af Héljand binithion (v. 4867) för det eljest vanliga
bendion (af bandja-), hinginna för henginna1); -skipi ofta för
-skepi (al skapja-), gifrimid för gifremid (af -*framjan), vidare
i ortsnamn: -biki för -beki [bakja-) och -stidi för -stedi (jfr stad) 2).
Från de ripuariske frankemas språk kunna anföras -biki för
-beki, miri jämte -meri af *mari (fleinzel, NfrGS. s. 24).
Från ffri. kunna talrika ex. anföras, såsom fidiria jämte
fe-deria (di fader], hiri jämte here (stam harja-), ililend af *eli-,
’’ali-, lidzia af ’legja, ’lagja, -skipi för *-skepi, sidza för *sigja,
* segja, m. (1.
I ags. synas åtskilliga fall böra hiträknas; men som
konso-nantiskt inflytande där torde hafva medverkat, förbigås de här,
så mycket liällre som de flestas förklaring är mycket omtvistad
och kräfver en utförligare historisk undersökning.
På nordiskt språkområde träffa vi flere hithörande, som det
vill synas hittils icke närmare undersökta, fall. Som fsve. har
de tydligaste ex. på ifrågavarande ljudutveckling, må de där
förekommande fallen först skärskådas. Jämte den äldre och mot
fno. segja svarande formen sœghia (Gotl. L. segia) har fsve.,
liksom fda., nämligen äfven sighia (aldrig Gotl. L.). Här synes
utvecklingen genom inverkan af j böra antages hafva varit
följande: *saghja — sœghja — seglija — sighja. Mot del fno. pegja
svarar i fsve. bloltpighia (äfven Gotl. L. pigia, Skånelagen pighiœ),
af ett äldre *pceghia (jfr pret. thagdhe jämte thigdhe, da. taug för
tag af thagde; jfr ock dalska inf. taja); af detta verb har nysve.
blott tiga liksom nyda. tie, medan af det föregående nysve.
blott har säga (och säja, som på 1700-talet var vanligt äfven i
Ispråkstadium en alldeles motsatt ljudlag kan göra sig gällande mot deu,
som rått på ett äldre språkstadium. I st. f. att r ursprungligen föredragit
e framför sig, framkallar det senare i af e.
’) Här liar n -(- kons. medverkat att framkalla i. Jfr not. 2) s. 289.
a) Se Heyne, As.-anfr. Gr. s. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
