Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligare ex. hos Schleicher, Lit. Gr. s. 238—9); på samma sätt
väl melzu mWzti och andra enstaka fall. I lett. höra hit verb
efter andra klassen — enligt Bielensteins indelning —•, af
hvilka de flesta motsvara nyss afsedda litau. verb af samma
klass; ex. zértu zirst (inf:s i bortfaller i lett.), we’lku wi’llct,
dfentu dfímt1).
I samtliga språkfamiljer tillhörande den europäiska grenen
af den indoeuropäiska språkstammen röjer sig altså inverkan af
i på föregående e till detta senares förvandling till i, men endast
på det germaniska språkområdet har häraf en genomgripande
lag utbildat sig; i de öfriga språken kunna vi endast tala om en
sporadiskt uppträdande böjelse för samm" ljudutveckling. Detta
är icke det enda fallet, där den germaniska språkfamiljen på
detta sätt genom likformig och regelbunden utveckling utmärker
sig framför öfriga beslägtade europäiska språk.
sätt ha ju got. och alla öfriga germanspråk att uppvisa många af e
uppkomna i, som icke framkallats af något följande i, j, utan att detta
förhållande kunnat hindra oss från att inse, att i talrika andra fall ett i,
j framkallat rotens i (jfr s. 265 n. 2). 1 ett fall i litau. kan detta i bero
på likdaning efter en form, där verkligen ett ändeisens i framkallat
rotens ; i sådana verb som mlrsstu m\rti kan inf:s i ha inträngt i pres. —
— Månne ej i sådana verb som spiriii splrti det presensbildande j bör
anses ha framkallat rotens i i pr.es.? — Att åter i litau. och lett. i talrika
fall rotens e kvarstår framför ett följande i, j kan ej häller vara något
bevis mot mitt ofvan gjorda antagande, då detta blott förutsätter en
sporadisk inverkan af i, alldeles som i lat., grek, och fir., där ju äfven i
talrika fall e kvarstår framför följande i, j.
*) 1 alla dessa verb har således pres. bibehållit den äldre vokalen e, och
man får icke med Bielenstein (Lett. Spr. 1, 346) fatta detta e såsom
»gesleigert* af inf. och pret. i, ej häller med Schleicher (Litau. Gr.
s. 238) såsom .verstärkung*. — Då jag i denna afhandling flere gånger med
anledning af förklaringar af fslav. ochlitau. former hänvisat till Le s kien,
hvars utmärkta föreläsningar öfver litauiska och fornslaviska jag tvänne
semestrar haft lyckan att åhöra, är det min skyldighet att här påpeka,
att alt hvad här s. 296—298 framställs, helt och hållet Ur mina egna
förslagsmeningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
